Förmodligen sista inlägget för i år

Frihet är det honnörsord som såväl vänster- som högerutopister sätter främst av alla. Jag tycker det är ett både dumt och fatalt misstag. Jag har aldrig upplevt frihet i något samhälleligt eller socialt sammanhang. Friheten är asocial. Friheten finns i den galenskap de förälskade upplever då de fullständigt avskärmade från omgivningen står och kysser varann besinningslöst i en busskur mitt under rusningstid. Eller då en Stenmark rusar i vild fart nerför störtloppsbacken och lyckas stå upp hela vägen. Eller då man går ut under stjärnorna och natten är klar och det finns rymd omkring en. Eller då man lyssnar på musik så intensivt så att hela ens kropp blir ett med musiken. Friheten är en högst privat upplevelse och jag beklagar dem som skulle vilja påstå att den inte finns. Men den är inget samhälleligt fenomen. Finns inget samhälle som kan garantera din frihet, den är din sak. Samhällsprojektet handlar om att skapa ett gott samhälle för flertalet, och det är inget dåligt projekt. Att blanda ihop detta projekt med frihet blir bara bludder, som Orwells paroll ”frihet är slaveri” eller nuhögerns tröstlösa tjat om ”valfrihet”.  ”Frihet är den bästa ting /där sökas kan all världen kring” – jovisst, men tro för helvete inte att det handlar om att välja elbolag eller mobiltelefonmodell. Den är större än så. Och med detta inlägg önskar jag alla ett GOTT NYTT ÅR!

Piris julesnaps

så här på julafton hinns inte med så mycket bloggande. Men här är i alla fall receptet på årets julbrännvin:

5 dl 60%ig vodka

3/4 dl vatten med 1/2 msk socker

7-8 pirpiripepparfrukter

1/2 lime skuren i skivor

1 kvist koriander (med rot)

Lite thaistuk över julesnapsen, sånt gillar jag! Om det är gott vet jag först i morgon, vi firar julafton först då nämligen.

God jul på allihopa!

Viva Suomi!

Att finskan är ett underbart språk är det inte många i världen som begripit. Men när man lyssnar på gruppen Vertinen blir man helt enkelt förbannat lycklig. Saatanas hyvää!

Morgonteologi

Hemkommen från nattjobbet väntar dagens bästa stund – att ta tekannan med sig och lägga sig i soffan med tidningen och hunden. Inget som stör. Världen är vacker när det ljusnar. Lite sol har det varit också på sista tiden. Det är nästan så man kan tro att Gud finns. I alla fall om man koncentrerar sig mera på hunden än på tidningen. Kanske det var så att Gud skapade världen, men att djävulen tog hand om fjärrkontrollen. Så var det nog ja.

Tanke som slår en då man vet att det enda raka är att gå och lägga sig

Omhändertagen
ville man ju bli ibland.
Tagen. Om. Händer

jagsvag

Tydligen hjälpte det inte
att jag tog den vita skjortan på mig.
Ska ta den röda i morgon.
Den som bleknat och har en massa hål.
Får se om det hjälper.

lycka?

När jag går ut med hunden ser jag fler och fler jättelika teveskärmar röra sig hos folk. Sambon, som har mera koll på läget, säger att i huset tvärs över har de skaffat två. Det var strax efter det senaste jordbävningsbråket. Som försoning skaffar man sig en plasmateve. Slår mig att i så fall är vårt nuvarande ekonomiska system beroende av att folk bråkar med varann. Här på bloggen läste jag nyligen ett inlägg där någon citerade Alexander Bards funderingar kring lycka. Han har rätt i sina tvivel om huruvida lyckan skulle vara det högsta målet. Det är bara charlataner, som inbillar oss att vi ska vara lyckliga. Kapitalismens betalda må-bra-agenter, som jagar iväg oss att inhandla något nytt så fort vi känner oss lite olyckliga.

I Begynnelsen

I Begynnelsen var Ordet. Nä, så kan det ju inte vara. Ordet har ju satts ihop av någonting! Alltså: i begynnelsen var bokstävlarna. Fast det där med bokstävlar har jag snott från G. Ekelöf. Alltså: i begynnelsen var G Ekelöf. Han satt och diktade. Hmmm… Han kan ju inte ha satt sig på ingenting. Alltså: i begynnelsen var Stolen på vilken G.Ekelöf satt och diktade om bokstävlarna. Var kommer nu Gud in i bilden? Gud var Skaparen ju. Alltså: i begynnelsen skapade  Gud Stolen, på vilken G. Ekelöf satt och diktade om bokstävlarna. Eller också satte sig G. Ekelöf i själva verket på ingenting, då han diktade om bokstävlarna. Alltså: i begynnelsen skapade Gud ingenting, på vilket G. Ekelöf satt och skrev sina dikter om bokstävlarna. Begynnelsen? Om Gud fanns före begynnelsen, så kan ju inte begynnelsen vara begynnelsen. Alltså: i Begynnelsen var Begynnelsen. Mycket längre än så kommer jag nog inte i denna nattliga teologidiskussion. I Begynnelsen var Begynnelsen, varom vi inte vet ett jota*.

*jota = grekisk bostävel.

Snart så kommer de tågande…..

Lussetågen är så vackra så jag börjar gråta. Ska inte titta på några, för jag har aldrig riktigt gillat den där sentimentala sidan hos mig. Gråta kan man väl göra över nåt som det finns anledning att gråta över. Världssvälten t ex. Fast svälten bllr ju inte större för att det finns nåt vackert i världen…

främlingen

Jag har alltid haft en föreställning om en främling som ser mig. Inte observerar, inte betraktar, inte uppmärksammar, beundrar eller föraktar, utan ser. När jag skriver här på bloggen, så känns det som om det är för denne främling jag skriver. Främlingen som ofta dissar det jag skriver men aldrig mig själv. Som om jag fortfarande, fast jag kommit en smula upp i åren, hade en låtsaskompis. Mina bekanta ser det bekanta i mig, men främlingen ser det som i mig fortfarande är främmande. Mina bekanta håller mig fast i det jag är, främlingen öppnar vägar. Jag tycker om de flesta av mina bekanta, skulle inte kunna vara utan dem. Men jag skulle heller inte kunna vara utan min främling.

Det främmande har en doft. Det egendomliga med den doften är att man känner igen den, fast den är något alldeles nytt.