Monthly Archives: juni 2006

fuego

Nu dricker jag kaffe. Kl 23:30. Vissa av oss passar inte in i ett 24-timmars dygn. Våra processer är helt enkelt så pass tidskrävande att vi skulle behöva ett dygn på minst 40 timmar.Utan kaffe känns liksom allting fel. Min sambo brukar tycka att det är jobbigt. Kaffe! Nu! Yes, juuri nyt!

Spelar Lhasa. Vad bra hon är! Hon var i Stockholm och sjöng för inte så länge sen. Då var jag där och lyssnade. Hon sjunger på engelska franska och spanska. Har fötts och bott på en massa olika ställen. Så mycket som har mötts i henne. Mi alma prende fuego, sjunger hon. Min själ börjar brinna. Det är bra. Man ska inte ha en massa surved kvar när man dör. Man ska se till att det som kan brinna har brunnit upp.

Fast det är ju lätt att säga…

ormar!

När jag var fjorton var jag livrädd för ormar.Paniskt förskräckt helt enkelt. Det är ganska märkligt, att man kan vara så djävla rädd för något. Mina föräldrar släpade ut mig i markerna för att plocka hjortron på nån myr i nordvästra Skåne, och vilken plåga det var! Dom såg naturligtvis ingenting, stabbarna som inget begrep, men jag såg. Dom krälade precis överallt! Dom var hemska. Jag blev totalt lamslagen av skräck. Föräldrarna fick leda mig hem, men fattade inte så mycket. Tänkte att det var väl en sån där grej man hade i puberteten. Dom hade ju inte sett några ormar. Men det hade jag, myren formligen drällde av dem! Det var hemskt! Fruktansvärt!

Först när jag var cirka tjugosju kom jag över det. Ser det verkligen som en milstolpe i mitt liv. Det gick till så här att nånstans i Halland, gående på en stig, såg jag den, skräckens urbild, ormen, kräla rätt framför mig, tvärs över stigen. Samtidigt med den där vanliga förlamningen kom emellertid en annan tanke, jag tänkte:”jag ska inte vända om! Jag ska fortsätta! Jag ska gå vidare längs den här stigen. Precis som jag tänkt mig!”

Så jag fortsatte. Med bultande hjärta. Och med en växande känsla att ha övervunnit något. Och det hade jag ju också. För sedan dess är jag inte rädd för ormar. Tycker de är fascinerande. Rätt så vackra också. Respekt kan man ju ha för dem, eftersom de kan vara giftiga. Men jag är inte rädd längre.

Ingen barnlek

Det är ingen barnlek när hästar knullar
plankena flyr och stenarna rullar

läste jag som fjortonåring i Väinö Linnas ”Okänd soldat” – tror väl det var någon finsk soldats upplevelse av det här med krig. För fjortisen som jag då var hade versen en viss effekt. Den registrerades av synnerverna, skickade ilbud till hypothalamus vilken försatte alla nervabanor i högsta beredskap och skickade en jätteladdning rätt ner i pungkulorna…

När jag för en fem sex år sen startade projekt lära-mig-finska, gjorde jag det genom att läsa Linnas trilogi om Jussi Koskela och hans söner. Det tog sin lilla tid.  Fem sex år så där. Men så jag levde med dessa människor och deras öden. Idealisten Halme, som blev skjuten, ilskne Antoo, vars hela familj utplånades. Saatanas nutipää! Förstår finnarna, om de tycker att vi här i vårt idylliska land inte varit med om så särskilt mycket.

När jag så läst slut Saarijärvi-trilogin, så satte jag igång med ”Tuntematon sotilas”, Okänd soldat, som jag alltså inte läst sen jag som fjortonåring läste den svenska översättningen. Var så nyfiken på hur ovanstående vers skulle låta i original. Men den fanns inte med. Upplagan jag fått tag i från ett finskt antikvariat var nämligen en av de tidiga, censurerade upplagorna. Då tappade jag lusten och slutade läsa den.

Man ska ha levt länge med en finska som sambo för att vilja bada bastu i den här värmen. Men det har jag gjort ikväll. Innan jag träffade henne var bastu helt enkelt inte min grej. Nu är det häftigt! Speciellt om det i närheten finns en iskall sjö att kasta sig i.

Så visst finns det hopp även om oss blödiga svenskar.  Skulle till och med tänka mig piska mig själv med björkruskor.

Nu ska jag dock göra mat. Melon och fetasallad blir det, och ett glas kallt vitt, avnjutet på balkongen.


köksluckor

4 nätter kvar…

Tog cykeln till jobbet igår. Skönt när man cyklar hem på morgonen, svalt, soligt, lovande.

5 dagar tills sambon och hunden kommer hem.

En djävla massa år tills jag pensioneras. Varför ska man pensioneras först när man blir trött och gammal?

Tänkte på köksluckor idag. Mina fina blåa köksluckor i förra lägenheten, där man nu gjort stambyten och säkert rivit ut hela köket. Tog mig år att få fram den blåa färgen. Efter flera mer eller mindre lyckade försök fick jag den precis som jag ville ha den. Förra lägenheten var så tråkig, mörk och med konstig planlösning, men köket var mysigt. Med vänligt blåa köksluckor.

Je les donne à l’oubli.

Eller kanske förevigar jag deras minne i cyberhimmelen.

Var tar de vägen, våra ord, som vi sitter här och knappar in?

Kommer de att så småningom deletas, som det heter nuförtiden? Eller kommer de att valsa omkring i nån sorts cyberhimmel i all evighet?

Jag har SEX

nätter kvar att arbeta innan SEMESTER! Kan man tänka sig! Trodde aldrig jag skulle komma så nära. Lyssna bara på ordet! Semester i det gröna gräset, semester under den blåa himmelen, semester!bland smörblommor och ranunkler, tänk att man kom på något så fint som semester, det bästa människan hittat på sen hon uppfann hjulet.

.

[”Koka rabarbermarmelad” in progress. Please wait…]

Vill du

köra programmet ”Laga mat till barnen samt rabarbermarmelad”? Du bör avsluta alla andra program innan du sätter igång.