Monthly Archives: november 2006

Troubleshooting

Så underbart det är när ett större eller mindre problem löser sig. Som  när man fått en propp i vasken och häller på lite propplösare och spolar lite varmt vatten och väntar…

Så säger det blupp! Sen plubblupp! Så spolar man lite försöktigt lite mera och ser hur den gråa sörjan vrider runt långt där nere nånstans tills det bara säger ett utdraget slurrrrp! och sen bara rinner det och man spolar på med kallt klart friskt vatten och det rinner och rinner och man blir så  lycklig; allt rinner som filosofen sa, sånt tycker jag är roligt.

Eller när datorn krånglar och man faktiskt med sina begränsade resurser i kunnande på området lyckas fixa det. Man sitter bara och surfar runt på nätet, sida efter sida, bara för att känna glädjen att det går, att allt flyter, som filosofen sa. Sånt tycker jag också är roligt.

Sista tiden har nätet krånglat och det är inte kul. Vecka efter vecka har jag försökt lösa detta enerverande problem, det går nån minut, sen går det inte längre. Följden har blivit att jag börjat tänka på allt, politik och religion och till och med kärlek, i datatermer. Är det bäst att ha ett nätverk med en gemensam accesspoint till Gud eller är det bättre att var och en kör med sin egen lankoppling? Och struntar i om andra kommer fram till Gud eller inte, bara min lina fungerar? Och när sambon och jag allt för mycket trasslar in oss i argument som ingenstans leder, så tänker jag att det vore inte så dumt om det fanns en resetknapp så vi kunde återgå till defaultinställningar, eftersom vi ändå inte kommer att komma på var i helsicke det gick fel och vad det egentligen är vi bråkar om.

Då är det bätte när man fixar en propp med propplösare och tänker på Niagarafallen, sol vind och vatten, kretslopp och ekologiska system och att allt porlar och rinner och flyter. Som filosofen sa.

Annonser

november i våra hjärtan…

Är bara trött. Tankarna rör sig som en bilkö in till stan en måndagmorgon. Dricker Zoegas Forza för att matcha den mogadonfärgade himmelen. Och redan är det mörkt. Små pluppanden hörs mot fönsterblecket.

jobbansökan

Jag är trött på mitt jobb. Vill ha ett nytt. här är mitt CV:

Jag är något av en språkekvilibrist. Lite expert på poeten Dante och väldigt kunnig i incaimperiets uppgång och fall.

Till min läggning är jag rätt så pessimistisk. Tror att det mesta går åt helvete. Men jag har också en hel del humor. Filosofen Schopenhauer var pessimist. Åsnan Ior likaså. Så det borde inte vara något hinder.

Socialt är jag inkompetent. Får stora skälvan när telefonen ringer. På grund av min pessimistiska läggning tror jag aldrig att det kan vara något bra. Så någon form av receptionistjobb är kanske inte så bra för mig.

Jag har inte något direkt otrevligt sätt. Exempelvis bad jag om ursäkt då jag råkade trampa en som stod bakom mig i bussen idag på foten. Jag vände mig om och sa med innerlig röst ”förlåt”. Hon log. Lite grann i alla fall.

Samarbetar gör jag helst inte. Det blir bättre om jag gör det själv. Tycker i alla fall jag. Hatade grupparbete i skolan och var alltid sist på alla julgransplundringar när jag var liten, så då jag äntligen kom fram till granen fanns det inget godis kvar.

Stresstålig är jag inte. Får ont i hjärttrakten då alltför många inkommande kommandon kolliderar i min input och då kraschar mitt system.

Nog borde väl någon ha ett trevligt jobb till mig?

Grannar

 

 

Själar finns nog.

Min är som en skrynklig korint

kvarglömd i köket hos en gammal dam

som för längesen slutat baka.

Jag tror nog inte på Gud.

Jag tror på den gamla damen.

Gamla damer är liksom lite mera påtagliga.

Jag tror hon har en hund

och jag tror hon har en massa saker i sina skåp.

Jag tror hon har sin lilla etta full med en massa lådor och skrin att

                                                               stoppa saker i.

Saker är liksom lite mera påtagliga än själar.

Jag vet att hon har varit väldigt varsam och noga med sina saker

 
men att hon redan börjat glömma var hon har dem

 
och att varje gång hon ska gå ut med hunden

 
tar det minst en timme för henne att hitta koppel, nycklar och

                                                                    bajspåsar.

 
Hon älskar hunden och hunden älskar henne.

Sålunda råder en grundstämning av kärlek i hennes hem

 
som ger alla hennes ting ett särskilt slags lyster.

 
Ett unket hem finns också.

 
Där ligger protokoll och matriklar i välordnade skrivbordslådor

 
och uniformsmössor är undanstoppade i garderoberna.

 
Den gamle mannen som bor där

 
måste man också tro på.

 
När han står och fumlar med rakhyveln

 
sitter den gamla damen och fumlar med sina hårnålar.

 
Det är få som ser hur vackert

 
hennes hår har blivit.

 
Det är som strömmande silver.

 Vissa dagar känner jag mig som en av dessa nålar

som är med och håller upp hennes komplicerade håruppsättning

men idag är jag bara en skrynklig korint

som får vara glad över att få vistas i en burk

i hennes kök.

rättelse

Måste skriva en rättelse till mitt blogginlägg ”för evigt unga”. Det var inte Dylans ”Forever young” som spelades, utan Alphavilles. Ett ännu bättre val. Så här låter den texten:

Lets dance in style, lets dance for a while
Heaven can wait were only watching the skies
Hoping for the best but expecting the worst
Are you going to drop the bomb or not?

Let us die young or let us live forever
We dont have the power but we never say never
Sitting in a sandpit, life is a short trip
The musics for the sad men

Can you imagine when this race is won
Turn our golden faces into the sun
Praising our leaders were getting in tune
The musics played by the madmen

Forever young, I want to be forever young
Do you really want to live forever, forever and ever

Some are like water, some are like the heat
Some are a melody and some are the beat
Sooner or later they all will be gone
Why dont they stay young

Its so hard to get old without a cause
I dont want to perish like a fading horse
Youth is like diamonds in the sun
And dimonds are forever

So many adventures couldnt happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true

seger???

Kissinger tror inte på en seger i Irak, läser jag på svt:s senaste nytt.

Seger? Vad är en seger? Skulle lösningen för irakiernas problem vara en seger? Vems seger?

Kissinger är en relik från förra seklet. Kriget var helt okej, bara illa skött, eftersom det inte ledde till seger. Han förstår inte att det är just själva segern som är problemet. Vietnameserna ville inte bli besegrade av USA. Irakierna vill det inte heller. Kissinger och hans fränder kommer aldrig att begripa varför.

Liksom hela västvärldens missions- och imperialistsnubbar aldrig kommer att begripa varför. Vi kommer ju med upplysning och demokrati till er! Varför böjer ni er inte? Vi är ju prima boyscouts! Varför fattar inte världen att det är vi som är the good guies?!

Denna relik har många efterföljare. Men att andra tankegångar börjar få fotfäste, det visades  inte minst i senaste  valet i USA. Men hur landet ska trassla sig ur det det trasslat sig in i, i Irak, det blir det svåraste problemet för den president som tar över efter Bush. Och från Kissinger finns inte mycket hjälp att hämta.

för evigt unga

Begravningen – två kistor står där framme, i den ena ligger en sjuttonåring och i den andra en nittonåring. Systrar. Vad säger en modern präst som vet att i hans församling finns det så många som inte delar hans tro? Som inte tror att  ”Jesus ska uppväcka dem på den yttersta dagen” ? Det är tufft i vår sekulariserade värld. Inte konstigt att alla möjliga idéer om själavandring och annat florerar.  Men minnena lever. Dom här flickorna blev för evigt unga. Forever young, det var också den Dylanlåt som spelades, då vi gick fram och lade våra små avskedsblommor vid kistorna.

Nog om det här nu. Jag har det inte så svårt. Det är värre för min bror, som förlorade två barnbarn, och min brorsdotter, som förlorade två döttrar. Och för dessas familjer.