Monthly Archives: februari 2007

Får politiker blogga?

Bertil Torekull m fl anser att det är opassande att Carl Bildt, i egenskap av utrikesminister, bloggar. Jag har egentligen inte så mycket synpunkter kring Carls bloggande, vill han blogga så kan han väl få göra det. Vad som bekymrar mig mer är en åsikt som jag mött på flera bloggar, där man mer eller mindre menar att journalistiken är passé, att bloggandet som fenomen har gjort mediegranskningen av våra politiker överflödig.

Jo det vore väl kalas för våra politiker! Att slippa ettriga journalister och deras obekväma eller rentav oförskämda frågor. Att bara få orera i egen sak på en blogg, så att alla förstår en!

Bloggfenomenet är trevligt, jag tycker om att ta del av andras tankar och liv, så som det framställs i olika bloggar. Framför allt dras jag till bloggar med ett personligt tilltal. Men jag hyser djup misstro när man börjar spekulera i att bloggandet skulle kunna fördjupa demokratin, ersätta undersökande journalistik och allt man spekulerar kring. Bildt får väl blogga om han vill, ingen lär kunna förbjuda någon att blogga. Men måtte han inte slippa ettriga och oförskämda journalister, han lika lite som andra makthavare. För då skulle vår demokrati vara i verklig fara.

skyddad till max!

Hur glad blir man inte när virusprogrammet poppar upp och och glatt säger: ”Din dator är väl skyddad!” Jo det vill jag lova, jag kan inte ens komma in i mina egna mappar, inte i ”Den här datorn” och inte i kontrollpanelen. Virusprogrammet har skyddat mig mot mig själv! Ut på nätet kan jag komma, tack för det kära virusprogram! Nu måste jag installera om eländet. Hur mycket tid slukar inte problemen med dessa apparater, som ska få sina cirka tvåhundratusen filer att funka ihop?

ideologi vs pedagogik

Högern har ibland ett märkligt språkbruk. Det verkar som om man tror att bara man tillräckligt envetet och ofta upprepar vissa begrepp och fraser så kommer verkligheten så småningom att rätta sig efter det. Därför får vi exempelvis dagligen och ibland flera gånger om dagen höra att vi har fått ökad valfrihet och hur bra detta är. Så när vi sitter där med alla snarlika alternativ mellan elleverantörer, internetleverantörer, teleleverantörer eller pensionsleverantörer, så ska vi bara vara glad över att vi begåvats med denna underbara valfrihet! Och tvivlar vi, så upprepa fraserna tillräckligt ofta så blir de säkert sanningar till slut.

På Svenska Dagbladets ledarsida har man denna dag problem med begreppet frihet. Eller det har man inte, man menar att moderaterna har det, eftersom dessa i sitt senaste handlingsprogram framfört att frihet kan betyda än si, än så, beroende på vem som talar. Svenskans ledarskribent vet bättre, frihet är motsatsen till trygghet och därmed basta.

Det märkliga är att man inte i sammanhanget ens nämner det som högern annars brukar vara så intresserad av, nämligen pengar. För det är ju oftast pengar det handlar om! Höginkomsttagaren vill ha mindre skatt och ökade avgifter/bidrag, eftersom det ger mera pengar i kassan och därigenom mera frihet. För låginkomsttagaren är det tvärtom. En höjning av en avgift med säg trehundra kronor är kännbart för en låginkomsttagare, men en obetydlighet för höginkomsttagaren. Höjer man skatten med säg en halv procent, blir det inte så kännbart för låginkomsttagaren, men desto mera i reda pengar för höginkomsttagaren.

Att det sen finns en hel drös med drömmare, drönare och levnadskonstnärer för vilka frihet är något som inte har vare sig med trygghet eller pengar att göra, det ligger liksom helt utanför vad högern kan föreställa sig.

Så det är inte så konstigt att högerpolitiker så ofta talar om vilken svår pedagogisk uppgift de har! Det där är en annan fras som allt oftare poppar upp och den gör mig bekymrad. Inte bara det att den är förolämpande (motståndaren är dum i huvudet och allt handlar bara om att tillräckligt enkelt förklara för honom/henne varför han/hon har fel), utan än mer för att den påminner om hur gamla öststatspolitruker förde debatter. För dessa handlade det heller inte om att hitta och föra fram bra argument för sin ideologiska ståndpunkt, eftersom denna var den enda som överhuvudtaget fanns och fick finnas. Att få folk att bergripa detta var således inte en fråga om att föra en ideologisk debatt, utan bara om pedagogik. Det fanns som bekant läger i vilka oliktänkande kunde få några års intensivpedagogik, om ingenting annat hjälpte.

Frågan är om högern ens kommer att begripa det här! Det är en svår pedagogisk uppgift att förklara för dom där uppe varför dom där ner inte är intresserade av ökade samhällsklyftor.

Carl Bildt

börjar mer och mer påminna om Bosse Ringholm. Idag var det en ny historia. Naturligtvis kommer han att fixa det också. Calle och Bosse går med högburet huvud vidare, dreven hinner inte ifatt dom eller kommer på villovägar eller ger helt enkelt upp. En sådan uppburen oberördhet ger ingen rikig vittring i längden.

Problemet med Bosse var ju att sossepartiet och staten alltför mycket blandades ihop. Då måste det ju förr eller senare dyka upp någon i stil med Bosse. Att problemet Calle nu dyker upp har på samma sätt att göra med att den politiska makten inte längre är skild från den ekonomiska. Det är samma snubbar som styr över såväl ekonomi som politik. Det är inte bra.

I ett bra samhälle balanserar olika makter varandra. Som Dante sa om sin tids elände: att kyrkan upphörde att vara en enbart andlig makt och la sig i den världsliga politiken var inte bra ”per che l’un l’altra non teme”, därför att den ene fruktar inte den andra. Det är bra när det finns en konflikt mellan den politiska och ekonomiska makten, så att dessa båda makter fruktar varann, respekterar varann och balanserar varann.

Hundar

har ett intressant liv. Ibland när jag är ute och går med våran raring undrar jag om de har som nån sorts portal på vissa ställen. Hon krafsar så noga i snön, frilägger och nosar runt så länge så att man tror att det är riktigt många dofter samlade på ett och samma ställe. -Jaha där är hon…(sniff, sniff….) och där är han…och där är den…. och han! Det var länge sen!

Men jag vet inte riktigt. Ett intressant liv har dom i alla fall, hundarna.

Ingenting

står i vägen för något. Vad? Det ser jag inte, eftersom ingenting står i vägen.

Och det vart morgon

och det vart afton den första dagen jag bloggar här på wordpress. Inte konstigt att världen blev till. Om jag var Gud, och jag satt där i all evighet utan någon värld, så skulle jag nog så småningom tycka att det var tråkigt. Så då skulle jag skapa en värld. Några nejonögon. Baobabträd. Jakar och myskoxar. Trollsländor och ollonborrar. Kakaduor och slöjfenor. Sen skulle jag skapa människan, bänka mig framför min Skapelse och avnjuta den som man brukar avnjuta en dokusåpa; så där lite lagom maliciöst.