främlingen

Jag har alltid haft en föreställning om en främling som ser mig. Inte observerar, inte betraktar, inte uppmärksammar, beundrar eller föraktar, utan ser. När jag skriver här på bloggen, så känns det som om det är för denne främling jag skriver. Främlingen som ofta dissar det jag skriver men aldrig mig själv. Som om jag fortfarande, fast jag kommit en smula upp i åren, hade en låtsaskompis. Mina bekanta ser det bekanta i mig, men främlingen ser det som i mig fortfarande är främmande. Mina bekanta håller mig fast i det jag är, främlingen öppnar vägar. Jag tycker om de flesta av mina bekanta, skulle inte kunna vara utan dem. Men jag skulle heller inte kunna vara utan min främling.

Det främmande har en doft. Det egendomliga med den doften är att man känner igen den, fast den är något alldeles nytt.

Annonser

3 responses to “främlingen

  1. Ja Hic – och kanske inte nödvändigtvis det man envisas med att visa

  2. …intressant tanke…men så är det nog..vi skriver för ”välbekanta” främlingar…bra syftning, det gör nog jag också…skriver till min vän främlingen! *L*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s