Proportionerena i världen är sig lika. Under gårdagen har Israel anfallit mål i Gazaområdet. Fyra pojkar i tolvårsåldern som spelade fotboll strök med. Därtill åtta vuxna.
Den amerikanske utrikesministern Condoleezza Rice tyckte naturligtvis inte att det var så bra. Men Isreaels premiärminister Olmert försvarade det inträffade:
- Jag förklarade för utrikesministern att vi inte kommer att upphöra med vår kamp. Vi kommer att tvinga terroristerna att betala ett väldigt högt pris, sade Olmert.
Ett högt pris i denna del av världen är verkligen högt: cirka ett dussin människoliv mot ett. Därtill barn. Därtill att huvudkontoret för Palestinian Medical Relief Society i Gaza förstördes. Där fanns också deras klinik, hjälpmedelscentral och administration.
Det har varit samma sak, inte bara i Palestina utan i hela Mellanöstern, i årtionden. Det är så i Irak. På ett israeliskt eller västerländskt liv går cirka ett dussin arabiska. Gång på gång på gång. Alla räknar vi våra döda och gång på gång på gång bekräftas att ett israeliskt eller västerländskt människoliv motsvarar minst tio arabiska. I blockaden mot Irak mellan gulfkriget och USA:s ockupation räknar man med att cirka tvåhundratusen barn fick sätta livet till på grund av bristen på medicin. Hur många dog i terrorattacken 9/11? Hur många barn?
Gång på gång skickar vi signalen att ett arabiskt människoliv är mindre än tiondelen så mycket värt som ett västerländskt/israeliskt. Och sedan förvånas vi och förfasas vi av den terrorverksamhet som frodas i regionen!
På Svenssons blogg läser jag följande:
Palestinagrupperna i Sverige kräver nu att Sveriges regering riktar en stark protest mot Israel med kravet att israeliska armén omedelbart upphör med de upprepade militära attackerna mot sjukvårdspersonal och civila mål i Gaza. Israels agerande strider mot internationell humanitär rätt och det är hög tid att det internationella samfundet tar sitt ansvar och visar handlingskraft gentemot Israel.
och kan bara skicka budkaveln vidare. Terror är ett gissel och helt förkastligt, men definitivt inte något man blir av med genom att möta det med tiofaldig terror.
Obäddat 
Pingback: Att synas, att le och att glömma fakta « Ett hjärta RÖTT