Haiku om regnets musikaliska fall då alla har stängt sina teveapparater

Regndroppar faller

Jag droppar faller jag med.

Jagdroppar faller.

Annonser

Är du sysselsatt, lille vän?

Sysselsättning är väl positivt? Det är väl något samhälleligt önskvärt? Även om det är ett så konstigt ord?

För vem vill egentligen bli sysselsatt? Den som är sysselsatt agerar inte, den ageras mot. Sysselsatt är ett passivum, de som agerar och således är subjekt är de som sysselsätter. De som alltså sätter oss vid våra sysslor och svamlar om skomakare och lästar och utbudens sagolika valfrihet för att dölja det faktum att det är du, din sysselsatta ynkling, som är satt och någon annan som sätter dig dit du är satt. Och om du inbillar dig att du sysselsätter dig, så sysselsätter du dig bara med det du är sysselsatt med.

Och när någon gång teven slocknat, datorn krånglar, klockan tickar intresslöst mot fyrasnåret,  jobbet har blivit tillräckligt avlägset för att nästan kunna bli bortglömt, då, käre vän, börjar du närma dig det riktigt farliga tillståndet. Du börjar bli en icke sysselsatt.

Din hjärna mottar inte ständigt impulser utifrån. Betänk vilka farliga tankemonster som däri kan ta form! Din mobil är inte längre fylld med påminnelser om hur sysselsatt du är. Ditt kontaktnät, om du har något, är på semester. Din mamma har dött, pappan likaså. Dina barn har blivit vuxna och har jättekul eller jättejobbigt med att hitta  formerna  för sina egna framtida sysselsättningar. Dina mostrar har glömt dig och fäderneslandet tycker du är lite för gammal. Då…

flyger svalorna skriande omkring och dofter stiger ur markerna. Klockan är fyra på morgonen. Du sitter som i ett slags samhälleligt uthus och vet fan inte vad du ska göra. Sysselsättarna skulle gärna rädda dig men de når dig inte. Herregud, du är fri och du gråter för det är så eländigt tomt omkring dig. Du kommer plötsligt ihåg att du i din ungdom spelade flöjt. Och att du nån gång i början på 2000-talet sålde flöjten för att du var så sysselsatt med allt möjligt så du hann aldrig spela på den.

Du kanske onanerar i rena förskräckelsen. Jag är minsann inte sysselsatt, jag sysselsätter mig själv, mitt eget sysselsättningsobjekt, såväl som -subjekt. Men om du inte gör det, utan bara sitter där…

om du inte ens sysselsätter dig med att skriva ett blogginlägg som det här utan bara sitter där, som en osysselsatt styggelse, då är du nära utanförskapet, förstår nästan vad frihet är och varför ingen vill ha den. Sen går du och sover för du vet att i morgon är du redan tidigt sysselsatt.

automatic networking

Spinn spindelväv spinn,
spinn klibbig klibbig klibbtråd spinn,
spinn spindeln in i klibbtråd spinn,
spinn spindelväv spinn spinn

Paus

Jag tar en paus på obestämd tid. Lika bra att proklamera det, för hur jag än försöker blir det inte nåt skrivet. Jag måste dra mig tillbaks aspenströmskt. Hur det nu var han skrev, ”bättre än att ha en åsikt är att ha fri sikt mot en å”. Så jag ska försöka skaffa mig det.

Juldikt

Och alla bilarna på essingeleden,
alla bilar på väg in mot eller ut ur staden
ligger jag och lyssnar på med örat mot
ditt hjärta. Jag vet inte så mycket om någon annan kärlek
än denna, eller den som utspelas
på förlossningsavdelningarna på SÖS och annorstädes,
för jag är en sån som bara kan älska
det förhandenvarande. Förhandenvarande barn
och förhandenvarande älsklingar.

Pinters kusliga realism

Så har Harold Pinter gått ur tiden och jag sitter och funderar över vad det var för fullständigt omtumlande upplevelse vi hade, jag och mina kompisar, då vi gick och såg ”Födelsedagsfesten” någon gång tidigt på sjuttiotalet på Helsingborgs stadsteater. Det var på en gång absurt och surrealistiskt som det var (på ett mycket engelskt sätt!) realistiskt: medan Becketts pjäser utspelar sig i något slags bortomverkligt ökenlandskap, medan Ionescos pjäser är alldeles stolliga, så utspelar sig en typisk Pinterpjäs i ett engelskt vardagsrum med en sliten gammal soffa och femtitalsmöblemang. Man fick en kuslig känsla av att det som hände faktiskt mycket väl skulle kunna hända, fast det var lika absurt som i en Becketpjäs och väl så stolligt som i en Ionescodito. Som om Pinter gjorde teater på dels det han såg i de stora absurdisternas pjäser och dels det han observerade i våra småelaka, makthungriga vardagsrelationer. Han var något slags kusligrealist och för oss, som omtumlade gick hem efter att ha sett ”Födelsedagsfesten”, var det något alldeles nytt.

Leif Zern skriver i gårdagens DN att Pinter var vår tids största dramatiker och det är svårt att säga emot. Han skriver också om det märkligt thrillerartade i Pinters pjäser och det är sant. Karakteristiken förtjänar att återges:

Kafkastämningarna i Pinters pjäser var inte bara mystifikationer. Han var besatt av att gestalta maktförhållanden. Han såg förbindelsen mellan våra privata liv och samhällets hierarkier. Det är det som gör hans pjäser så thrillerartade – allt som sägs kan lika gärna var en lögn, ett spel, en intrig som aldrig får sin lösning.

Jag blev glad när han fick nobelpriset. Jag hade absolut inget emot den avhyvling av Bush och Irakkriget han levererade i sin nobelföreläsning. Detta gjorde valet av Pinter kontroversiellt, på ett både dumt och småaktigt sätt, eftersom Pinter fick priset för sin konst och inte för sina politiska åsikters skull. Det var ett välförtjänt pris.

Läs också vad Charlotte skriver om Pinters verksamheter inom filmen.

Andra bloggar om:

konkurrensutsatt hjärnverksamhet

Jag har inga tomtar på loftet längre. Dom han fått skägget i brevlådan någon annanstans. Tomtarna har förmodligen överlag lagt ner verksamheten. Trötta på alla amatörer som går där i hyrkläder och supervitt syntetskägg som aldrig nånsin blir grått och oftast inte behöver läsglasögon för att läsa vad som står på klapparna. Amatörerna är mera kostnadseffektiva. Och tomtar på loften-tjänsterna har tagits över av en massa andra bolag, ADHD, Aspergergruppen, Thourette banking, noterade på börsen allihopa. Eller kanske på väg att noteras. Eller kanske ännu så länge bara i Staël von Holsteins kuvös, vilket naturligtvis är det mest tänkbart lovande för framtiden. Min hjärnas forna galenskapskultivatorer har således konkurrensutsatts. I stället för tomtarna som tidigare skötte loftet ska det således i fortsättningen komma nån typ från manpower. Så om det tänks konstigt på denna blogg framöver, så kan det bero på detta. Och tomtarna då? Dom är alla på väg att flytta. Till det nya, allt större och lovande landet Utanförskapet, vilket inte ligger på Nordpolen, men alldeles i närheten.

Andra bloggar om: , , , ,