Verklighet, värklighet och krevlighet

Verkligheten måste ju ha med verk att göra, det hör man ju. Verkligheten måste således vara summan av våra verksamheter. Så det jag sitter och skriver nu, en tankegång som spånar in i något jag ofta tänkt på men inte riktigt tänkt färdigt, måste ju vara mitt lilla verk för i natt och således mitt lilla bidrag till verkligheten. Alla dagsverken, skogshuggarens såväl som kompositörens, vårdbiträdets såväl som ståuppkomikerns, måste ju tillhöra verkligheten i den mening att de ju faktiskt finns, och som sådana tillförs verkligheten. Verkligheten måste därför vara större än man nånsin anar. Den består inte bara av dina eller mina verksamheter, den består av allas verksamheter. Den måste helt enkelt vara så märklig att man egentligen borde kalla den märkligheten. Synd bara att dess mest obskyra vrår så sällan kommer till tals. För en del är verkligheten så illa som en värklighet. Andra irrar bort sig i krevligheten och förstår inte varför ingen förstår dem. För oss andra är väl allt väl om bara verkligheten omkring oss är någorlunda i samklang med vår verksamhet. Är den inte det känns det väldigt främmande för oss, hela det där med att släpa oss till jobbet och utföra våra sysslor och skapa något som inte riktigt erkänns som verklighet. Dock är det så att också allt tokigt tillhör verkligheten, och i den meningen finns inget utanförskap. Idén om att det skulle finnas ett utanförskap är den dummaste idé som politiker lyckats frambringa under åtminstone min livstid. Det som finns är en massa människor som är förvirrade över hur deras bidrag till verkligheten skulle kunna se ut och i vad mån det verkligen bidrar. Men inte finns det någon som är utanför verkligheten, som vill se sig själv som utanför, som vill sälla sig till det där som politiker definierat som utanförskapet?

Demokratin borde handla om huruvida verkligheten vi lever i är i samklang med vad vi i de allmäna valen valt. Är den inte det kan det naturligtvis vara oss det är fel på; vi är helt enkelt för tokiga. Eller också  föses vi alltför bryskt och snabbt bort från verkligheten och definieras som en del av utanförskapet.

Det här är min papperslapp för i natt. Om papperslappar har för övrigt Ferlin skrivit en av sin allra bästa dikt, den ska jag citera innan jag går och lägger mig och sover min ännu innannför-sömn, tror jag, fast jag inte vet om jag i morgon definierats annorlunda:

Du har tappat ditt ord och din papperslapp
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarens trapp
och gråter så övergivet

Vad var det för ord, var det långt eller kort
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu förr’n vi föser dig bort
du barfotabarn i livet.

Genererar utanförskap gör bara den som kommer på ordet och sen skapar instrument i samhället för att skilja ut dem som tillhör detsamma. Också dessa tillhör verkligheten, eftersom också deras mediokra verksamhet bidrar till dess summa summarum. Vi borde tänka på vad vi gör. Också de som sitter i sjukkassor, på arbetsförmedlingar och på en massa andra ställen i samhället. Vi skapar verklighet, alla vi ihopa. Låt oss se till att den inte blir alltför overklig och inte heller alldeles för värklig

Annonser

One response to “Verklighet, värklighet och krevlighet

  1. Pingback: Kärlek och mänskliga rättigheter - oavsett religion « Ett hjärta RÖTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s