Det där med verkligheten…

Veckans tänkvärda citat – som jag tar till eftersom jag själv inte verkar förmögen att tänka något tänkvärt – får Katrine Kielos stå för:

Ekonomen Andrew Simm menar att både planekonomins och finanskapitalismens kollaps har det gemensamt att de orsakades av en finansiell fantasi: av dem som bestämde kom att leka med siffror helt skilda från verklig ekonomisk aktivitet.
Samtidigt som politikerna går till ritbordet för att designa om världens finansiella arkitektur är det alltså hög tid att allmänt fundera över vilka ideologiska utgångspunkter som förde oss vilse.
Vad vi måste fråga oss är vilka politiska antaganden som tog oss så långt bort från verkligheten att ekonomerna satt och studerade hypotetiska idealmarknader i stället för verkligheten. Och då kommer vi att komma in på den homo economicus som är vad de hypotetiska idealmarknaderna utgår ifrån. Och det är ju faktiskt samma rationella (manliga) individ som Nina Björk kritiserar.

Det enda som jag, manlige bloggare, kan trösta mig med är att jag förmodar att Nina Björk menar att även den helt och hållet rationellt väljande Homo Economicus är ett rent fantasifoster. Homo economicus har alltid förefallit mig som något slags monstrum, men det är nog så med fantasifoster att om man tillräckligt ihärdigt förutsätter dess existens så blir de till slut nästan som verkliga och hinner ställa till med en helsickes massa elände innan folk blir övertygade om att de inte tillhör verkligheten. Arbetslösa volvoarbetare tillhör däremot verkligheten, även om de förmodligen inte alls vill det, som det ser ut just nu.

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

10 responses to “Det där med verkligheten…

  1. Det roliga är att ”homo economicus” är en gammal kvarleva från en svunnen tid. All forskning tycks tyda på motsatsen – men homno-economicus-spöket lever kvar bland många nationalekonomer och nyliberaler…..

    Precis på samma sätt som att myten om ”symmetriska-marknader” och ”komparativa fördelar” lever…

    Därför är det extra roligt att årets Nobellpristagare i ekonomi är just en av de forskare som har uppstäck bland annat att ”komparativa fördelar” inte stämmer ….osv…

  2. Jo nationalekonomin behöver säkert en hel del ghostbusters…

  3. Jag tycker nog att Kieloscitatet andas mer förvirring än insikt. Hon påstår att finanskapitalismens kollaps ”orsakades av en finansiell fantasi”. Jag tror verkligen inte att så är fallet. Kapitalismen är, på grund av sina trubbiga reglermekanismer, ett synnerligen instabilt system som hela tiden kräver yttre stimulans i form av dämpning eller förstärkning för att fungera. I det nu aktuella fallet överdoserade kanske Clinton förstärkningsmedicinen och finanserna kom i olag.

    Kielos undrar också ”vilka ideologiska utgångspunkter som förde oss vilse”. Jag tror inte att de ideologiska utgångspunkterna har haft speciellt stor inverkan på kapitalismens utveckling, båda de ideologiska lägren inriktar sig på olika stimulansåtgärder, skillnaderna ligger främst i retoriken. Det finns inget alternativ till det kapitalistiska systemet just nu, ingen ideologi kan peka ut vägen ur den instabila, svårkontrollerade och vildvuxna marknaden. Nationalekonomerna har misslyckats, men vem har lösningen?

  4. Ortodoxa nyliberaler vill gärna ha det till att Clinton, dvs poitikernas inblandning, är den främsta bakomliggande orsaken till dagens kris, själv tvivlar jag. Hela den finsansiella sörjan med lån som paketeras om och säljs vidare är väl ändå inte Clintons påhitt?

    Kapitalismen är ett synnerligen instabilt system – ja, men är inte detta mycket till följd av just fantasierna, dvs spekulationer i värden som antas bli reala först någon gång i framtiden, konsumtion för pengar man kommer att jobba ihop nästa månad eller år, osv. Eller den plötsliga övertygelsen om att nu går allt åt helvete, sälj, sälj, sälj!

    Jag tror inte att kapitalismen är ett instabilt system ”på grund av sina trubbiga regleringsmekanismer” jag tror faktiskt mer på Kielos (och andras) idé att instabiliteten grundar sig just på att ”homo economicus” är långt ifrån rationell. Men visst har du rätt i att det är svårt att se någon lösning

  5. När jag skriver trubbiga reglermekanismer, så inbegriper det just avsaknaden av ”homo economicus”. Regleringen är ju nästan uteslutande grundad på att man mäter med pengar. Det skulle kanske fungera bättre om vi vore ekonomiska djur.

    Jag uppfattade emellertid inte att Kielos idé var denna, utan snarare att problemen att göra med ideologi och fantasi, dvs. styrt av enskilda makthavares handlingar.

    Jag menar att detta är en övertro på makthavarnas förmåga att påverka skeendet. Den finansiella sörjan är varken Clintons eller någon annans påhitt, den är ett resultat av samhällelig evolution.

    Jag menar heller inte att det var Clintons ”fel”, men att det är mycket möjligt att hans försök att påverka var det som rubbade den känsliga balansen denna gången.

  6. Ja – men den där samhälleliga evolutionen är väl ändå resultatet av ett otal ”enskilda makthavares” – politiska, finansfolk och företagsledare – agerande och beslut, på samma sätt som ”marknaden” är det, och nog spelar det en viss roll vilken ideologi som är den rådande för vart summan av alla dessa beslut ska leda? Fram till trettitalskraschen var laissez-faire ledande, därefter kom Keynes och idéer om en statlig, aktiv konjunkturpolitik. Efter åttitalet nån gång var det återigen ”marknaden klarar sig bäst själv utan inblandning” som var det rådande tankeparadigmet, vilket nu går i stå eftersom marknaden inte alls klarade sig så bra själv.

    De två ideologier som sedan artonhundratalet varit dominerande, liberalism och socialism, har båda sina oprövade extremformer, och nog tycker jag Kielos har en poäng i att det är fantasierna om dessa ideologiers ”rena” form som alltför ofta styrt ekonomin åt helvete.

    Jag kan tycka att det är lite besynnerligt att kapitulera inför begreppet ”samhällelig evolution”, som om denna vore likvärdig med den som skett i naturen. Den samhälleliga evolution drivs vidare genom människors beslut och är därför knappast opåverkad av dessa människors idéer om tillvaron, historien, samhällsprocessers drivkrafter etc. Kielos poäng är väl att de förhärskande idéerna, sedan artonhundratalet nån gång, vilar på fantasier som har sin främsta styrka i att de aldrig prövats och förmodligen aldrig någonsin heller kommer att prövas. Därigenom kan kritiken mot alla rådande samhällssystem eller samhällstillstånd avfärdas med argumentet att det inte handlat om ”riktig” kommunism, ”ren” liberalism utan bara kompromis- eller urartningsformer av de rena tillstånden.

    För min del är min främsta invändning mot marxismen just dess deterministiska grund – föreställningen om lagar vilka historien följer , vilka i sin tur vilar på Hegels förföriskt vackra idé om hur bakom historiens följder av tes, antites och syntes hittar vi Anden som söker sig själv, vilket är synnerligen vacker bullshit.

    Så vad är då den ”samhälleliga evolutionen”? Ingen Ande som genom historiens skiften söker sig själv, ingen materiell utveckling driven av konflikten mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden utan bara ett famlande i blindo, som förhoppningsvis för oss någorlunda rätt, utan att vi har någon som helst möjlighet att påverka färdriktningen? Det blir ju egentligen bara ytterligare en form av determinism.

  7. Jag menar förtås inte att man skall kapitulera inför begreppet samhällelig evolution, utan håller med dig om att vi i allra högsta grad har möjligheter att påverka den vidare utvecklingen. Men så är det väl i och för sig också med den evolution som skett och sker i naturen, den sker inte blint utan är en oförutsägbar följd av ”viljan” hos alla organismer.

    Din främsta invändning mot marxismen och Hegel känner jag igen som den bärande idén i del 2 av Poppers mästerverk Det öppna samhället och dess fiender. Det var faktiskt denna bok som slutgiltigt spräckte min kommunistiska åskådning för halvannat decennium sedan.

    Men, som sagt, jag ser inte den samhälleliga evolutionen som ett famlande i blindo, vi kan och bör försöka finna det handlande som kan leda oss till en bättre tillvaro.

  8. Karl Popper har jag alltid hyst sympati för men faktiskt inte läst. Borde nog ta och göra det!

  9. Oj då, jag trodde faktiskt du hade fått dina idéer om marxismen därifrån! Den boken jag refererar till finns tyvärr inte kvar att köpa på svenska, men finns på bibliotek och förstås på engelska med titeln The open society and its enemies. Jag fick, efter flera års letande, tag på båda delarna på antikvariat.

    Popper i urval är annars en utmärkt bok, som innehåller något utdrag ur ”det öppna samhället”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s