Häromdagen kände jag mig fri

Orkanen Gustav var guschelov inte så farlig. Då kanske den ekonomiska krisen vi är på väg in i heller inte är så farlig. Kanske klimatkatastrofen vi närmar oss går att lösa på nån vänster. Och kanske det nyuppväckta kalla kriget inte blir så kallt heller…

Om skolan står vi i valet och kvalet: ska vi motivera våra ungar att gå dessa kala korridorers väg mot klassrummen för att det är bra och roligt att lära sig saker och ting eller ska vi piska dem framåt genom att hota dem med hur illa deras liv blir om betygen blir dåliga?

Göran Greider hade en kolumn i Metro, som jag läste i morse.  Han hade varit ute med hunden och kände den där friheten då han kunde lossa densamma från kopplet, som jag själv känt så många gånger. Får man inte nosa som man vill är det omöjligt att skaffa sig bestående kunskap.  Greider gjorde en ”koppling” till dagens skoldebatt och menade att elever i våra skolor varit kopplade i hundrafemtio år.  En av kommentarerna till spalten var rolig: ungarna har varit kopplade, nu är de uppkopplade..

Greider talade om frihetskänslan i att lossa hunden från kopplet. Det är bra. Vänstern måste återerövra begreppet frihet, som borgarna alltför mycket har gjort till sitt. Fri kände jag mig då jag häromdagen hamnade i skogen och hittade karljohansvamp, vilken jag senare stekte med en skvätt vin till en alldeles förnämlig svamppasta.

Rönnbären lyser som vanligt. Annalkande klimatkatastrof, ekonomisk depression, kallt krig och monstruösa stormar, tänder de sina små lyktor till trots. Jag älskar dessa klasar. Jag lossar mitt koppel och springer dem till mötes. Jag fattar inte hur de kan veta att världen inte kommer att gå under.

När jag var i tjugoårsåldern läste jag om termodynamikens andra lag. Den var inte alls rolig. Den säger att allt strävar mot större oordning och att universum till slut kommer att nå värmedöden, då allt frusit till absoluta nollpunkten och inget är i sammanhang med något annat längre. Minns hur ödsligt det kändes där i det lite kala studentrummet i Lund. jag slutade med fysiken och började läsa poesi i stället.

Liv är ordning, all konst och poesi värd namnet och all kärlek är ordningar i uppror mot den oordning, som gärna vill maskera sig som ordning och som vill piska oss in i sig själv. Tacka fan att många finner det så kallade utanförskapet mera tilltalande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s