L’enfer, c’est les autres!

Ikväll kommer jag återigen att tänka på Sartres berömda ”Helvetet, det är de andra”, repliken i pjäsen ”Inför lyckta dörrar”, där en kuslig hinsidesvärld spelas upp, i vilken de som sammanförts noga valts ut för att de är perfekta för att i evighet plåga varann. I Paris, någon gång i min ungdom, inhandlade jag en tidskrift som hade ett specialnummer om just Sartre. En då för mig ännu obekant skribent hade det enda kritiska inlägget bland alla hyllningskörerna. Han skrev att de andra, de är också vår horisont, vår räddning från att gå under i ett vacuum där inga möten är möjliga. Han hette Octavio Paz, denne kritiske skribent, som sedermera blev en välkänd nobellpristagare. Så är det nog: ”de andra” är såväl vårt helvete som vår frälsning. Speciellt tyckte jag om den där tanken om ”de andra” som vår horisont, det främmande bortom det välbekanta och den möjliga tilliten gentemot detta främmande. Kan man inte känna den tilliten så hamnar man innanför de lyckta dörrarnas helvete, inom vilka bekanta och bekantas bekanta håller på och plågar varann i all evighet. Sverigedemokratsidealet.

Sartres pjäs är för övrigt väldigt bra. En liten detalj är det här med ögonen, att det ingår i helvetesstraffet att de inte kan slutas. De för det ömsesidiga plågandet noga utvalda är alltså dömda att i all evighet observera varandra och observeras av varandra. Som i scenbilden ovan. De blir varandras övervakare, utsatta för den dubbla plågan av att lika ständigt tvingas se som bli sedd.

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

3 responses to “L’enfer, c’est les autres!

  1. Ja, Sverigedemokraterna har verkligen det ”idealet”… NOT!

  2. För mängder av år sedan köpte jag Sartres ”Fem dramer.” Har för mig att ”Inför lyckta dörrar” gick i TV. På den tiden TV ansåg att det var deras skyldighet att visa god teater. Nu för tiden är sådana ambitioner ett stort skämt.

    Att jag aldrig stötte på Paz analys när det begav sig.

    Den av dramerna jag ofta läste var ”De smutsiga händerna” Nyttig läsning för en överentusiastisk vänsteraktivist!

  3. Leo – den boken köpte jag också för många herrans år sen! Det var lite inne att vara ”existentialist” då jag var i tonåren och kanske är jag fortfarande det, även om Camus varit viktigare för mig än Sartre senare i livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s