Politikernas lightversioner av Lusten efter makt

Vad är politik egentligen? Jag blir lite bekymrad när jag läser i Sydsvenskan att miljöpartisten Anna Norrman menar att politik är synonymt med strävan efter makt. Nu vet jag inte om det är Sydsvenskans journalist som skrivit lite slarvigt eller om Anna Norrman verkligen menar det hon i artikeln påstås mena. Lite välvilligt skulle man väl kunna gå med på att utan makt går det inte att åstadkomma så mycket. Men därifrån till påståendet att politik är synonymt med strävan efter makt är det faktiskt en rejäl avgrund. För skulle det vara så blir det rätt så likgiltigt vilket innehåll politiken har, bara den leder till makt. För en sådan streber är det väl bäst att välja det parti som i opinionsundersökningarna ligger bäst till inför kommande val, och göra karriär i det partiet.

Utan tvekan är det så att för många politiker är makten mera ett mål än ett medel. Politik är att vilja, menade Palme, men viljan kan ju vara allt från den primitiva viljan till makt till den idealistiska viljan till ett bättre samhälle. I mina mest pessimistiska stunder vet jag egentligen inte vilkendera viljan som är den farligaste. Men tveklöst är det så att viljan till makt korrumperar det mesta vi gör, därför att viljan till makt är inte synonymt med viljan till något bra. När idealismen tar till sig makten som ett medel, är det bara alltför lätt att makten etablerar sig själv som mål och får idealismen att glömma själva dess drivande idé. Eller modifiera den. Världen är full av idéer som modifierats till fullständig oigenkänlighet.

Just miljöpartiet har länge visat en stark hunger efter maktens köttgrytor. Det kan vara lite farligt. Själv skulle jag aldrig våga rösta på ett parti som jag inte vet om det – för maktens skull – skulle kunna tänka sig liera sig med nästan vad som helst. Viljan till makt kan lätt ge ett opålitligt intryck.

Egentligen tycker jag bäst om emotiva pragmatiker. Idealister kan tala i så högstämt läge men har alltför ofta visat sig ha förmågan att vända fullständigt upp och ner på sin mest omhuldade idé och fortsätta brinna för densamma i dess ”förnyade” form. Inget attribut är mera populärt bland dagens partier än ”nya”. Centerns ”nya” kärnkraftspolitik är absoluta motsatsen till centerns gamla kärnkraftspolitik. Så vips kan man bli tumme med forna kontrahenter! Brann man för maoismen som ung är det inga problem att brinna för högerkonservatismliberalismen idag. Med inslag av lite gammaldags kristendom.

Idealisterna är således opålitliga. Börjar man brinna, får man se till att ta reda på varför man är så eldfängd, för det första, och sedan varför det man brinner för är så bra att brinna för. Lyckas man inte med det är det bäst att ringa brandkåren. Ni politiker är faktiskt folkvalda, och ni ska inte brinna för er egen makt, ni ska brinna för makt, vilken manifisteras i att den poilitik ni för är den vi röstade för. Sedan miljöpartiet första gången förhandlade med borgarna om ministerposter blev de inte längre något alternativ för mig. Utan illussioner om vikten av vad jag röstar på, måste jag nog i alla fall veta om partiet i fråga leder till en borgerlig regering eller inte. Med tanke på all den skit vår nuvarande regering i sitt högt uppskruvade tempo lyckats genomföra.

Vi har dock två huvudalternativ här i landet, ett borgerligt och ett vänstersocialistiskt. Om jag röstar på endera måste jag vara hundraprocentigt säker på att min röst inte blir på det andra. Åtskilliga miljöpartister har agerat så att jag inte är så säker på vad jag röstar på om jag röstar på miljöpartiet. Dvs än mindre säker än jag är då jag röstar på något övrigt parti.

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

4 responses to “Politikernas lightversioner av Lusten efter makt

  1. Jag röstade faktiskt på mp sist, men nu är jag väldigt osäker på hur det blir i nästa val – av precis de skäl du anger…
    Kan inte se något parti överhuvudtaget jag skulle rösta på med entusiasm idag. Bara det är ju deprimerande.

  2. Ja även jag har haft sympatier för mp och även röstat på partiet någon gång. Och är också rätt så rådvill inför nästa val…

  3. Pingback: Utanförskapsallians - en ny höjdpunkt « Ett hjärta RÖTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s