Att vara i den ruttna staten Danmark

Hamlet är ett drama om autenticitetens möjlighet eller omöjlighet. I det ränkernas och förställningarnas hov där prins Hamlet har sin förutbestämda plats och där Ofelia är den han älskar står valet plötsligt mellan att vara sig själv eller att inte vara alls. Laertes vill till Paris och Hamlet vill egentligen till Wittenberg, de vill fortsätta vara studenter i stället för att ta sin del i den ruttna danska statens hov.

Autenticiteten omöjligförklarades av postmodernismens teoretiker, men har ändå kvar sina apologeter. Lars Norén är nog en av de starkaste. Dessa nästan omöjliga figurer som säger som mottot i Hermann Hesse bok Demian: ”Jag ville ju inget annat än att försöka leva det, som av sig självt ville fram ur mig. Varför var det så helvetes svårt” (min tvivelaktiga översättning).

Att vara eller inte vara. Låt mig vara! Vad menar man när man säger ”Låt mig vara!”? Vi lägger så gärna till ett underförstått ”ifred”. Men tänk om den som säger ”låt mig vara” verkligen vill just det, nämligen vara, nämligen sig själv, och vädjar till omgivningen om just detta. Att vara eller inte vara behöver inte handla om valet mellan att leva eller göra slut på sig, det kan också handla om valet mellan autenticitet och förställning.

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s