En debutant

Det finns inget spår för det vi vill berätta, vi måste ut i skogen, den täta växtligheten runtomkring. Ritningar och inte kartor. Jag skriver om städer vi inte byggt, eller språk, att upptäckten är det som gör världen till vår, våra ögon.

Det där låter väl inte illa! Viktor Johansson heter poeten och han har fått pris som årets debutant, utdelat av Borås tidning.

Robert Musil, författaren till ”Mannen utan egenskaper”, skrev en gång att om det finns verklighetssinne så måste det rimligtvis också finnas möjlighetssinne. Viktor Johansson är uppenbarligen en poet som ställer in siktet rätt redan från början. Verkar vara ett välförtjänt pris han fått! Så bra är han att jag gärna citerar honom en gång till:

dagsljuset är en kappa att vända ut och in för att bli osynlig,
rymden ska då växa och skjuta nya skott i våra tinningar,
om vi inte har en plats ska vi kalla djuret för hem,
kalla och kalla tills det slutligen lystrar till sitt namn och vänder hem,
snön ska ploga fram som en vittring, en väg ska hållas vit och farlig.

Andra bloggar om: , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s