Politiker som varumärkesförvaltare

Häromdagen såg jag debatten på teve mellan Östros och Borg. Tyckte det var lite lustigt hur Östros gång på gång återkom till svårigheterna för småföretagarna, som om sossarna nu skulle stjäla en riktig borgarhjärtefråga som hämnd för att borgarna inför förra valet snodde sossarnas paradfråga om arbetslösheten. Tyckte sedan inte så mycket om någonting, egentligen.

Man kan väl knappast klandra våra politiker för att de har en strategi inför en debatt eller inför nästa val, men det är lite med strategin hos politiker som med formen hos en dikt eller ett musikstycke, den ska inte märkas, för då blir det bara den som märks. Man uppfattar inte de debatterade frågorna, man uppfattar bara den enes strategi och den andres strategi och det är också huruvida strategierna varit lyckosamma, som sedan de tre kommentatorerna till debatten diskuterar. Debatten var som ett trist litet kammarspel skrivet av någon medioker dramatiker. Jag tror inte ett växande politikerföraktet är den största faran för demokratin utan snarare ett växande och dessvärre befogat politikerointresse (vilket inte är liktydigt med ointresse för politik!). Här står en varumärkesförvaltare för socialdemokraterna och för en snäll och sansad (mjuka röster!) diskussion med en varumärkesförvaltare för moderaterna. Det hela glider liksom in i det allmäna bluddret av reklampratare som vi ständigt omges med, försåvitt vi inte strikt håller oss till statstelevisionen!

Att poliker blivit varumärkesförvaltare är för övrigt en tanke jag delar med Svenska Dagbladets Maria Abrahamsson, som i dagens SvD skriver om Sverigedemokraterna: ” Sd:s partiföreträdare uppträder allt oftare i fårakläder, gärna borgerliga. Men det som pågår är inget annat än varumärkessnyltning”. Jag skiljer gärna mellan Sd och de borgerliga partier som ingår i alliansen. Men att varumärkessnyltning inom politiken skulle vara något som Sd kommit på kan jag inte hålla med om. Det är ju snarare något som verkar vara riktigt inne bland politiker nuförtiden. Problemet är väl att man överhuvudtaget börjat uppfatta partiernas politik som produkter, som efter bästa förmåga ska krängas på en marknad, och att de politiska partiernas namn därför blivit varumärken, vilka det snyltas på i snart sagt varje debatt. Är det någon som sagt att politiken underkastat sig ekonomin? Men hur kan man komma på något sådant??!

Thomas Svensson har också bloggat om debatten mellan Östros och Borg

Andra bloggar om: , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s