En skolkares bekännelser

Jag är glad att jag är en av dem som någon gång skolkade från skolan. Jag är glad över erfarenheten att få lägga sig en vacker vårdag i stadsparken och läsa D H Lawrence’ ”Söner och älskande”, för det gav mig en fantastisk känsla för vad frihet och lycka är. Vissa erfarenheter måste man skaffa sig, för att kunna få grundläggande kunskaper inom vissa områden. Jag är dock glad att jag inte hörde till dem som dagen därpå fann det fullständigt meningslöst att pallra mig iväg till skolan. Tanken att vi nuförtiden lever i ett samhälle där tunga politiker på allvar föreställer sig poliser som släpar våra motvilliga ungar till skolan gör mig skrämd. En riktigt dålig lösning är faktiskt inte bättre än ingen lösning alls.

Alldeles utmärkt skriver kamferdroppar om regeringens skolpolitik.

Andra bloggar om: ,

Annonser

4 responses to “En skolkares bekännelser

  1. Aj, aj vilken farlig förebild! Ligga i parken och läsa goda böcker istället för att slå i sig lite mer matnyttiga kunskaper!:-)

  2. Jo.. Men tänk att det fanns den där lyckliga tiden då man ännu kunde vara sig själv och slapp vara förebild! Sen var ju inte heller den tiden alltid så lycklig, i och för sig.

  3. Jag tror att du gjorde helt rätt… det låter i alla fall som ett bra alternativ.
    Men, poliser i jakt på skolkande elever…. suck!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s