Vilka chefer är det som går?

Det blir allt svårare att finna något vettigt försvar för den allt hårdare kritiserade reformen som fått gå under namnet Vårdval Stockholm. I Dagens DN kan man läsa om hur cheferna i Flemingsberg, Skärholmen och Alby sagt upp sig, eftersom de inte anser sig kunna ta ansvar för verksamheten längre. Det blir alltmera uppenbart hur resurser dräneras från områden där inkomsterna är lägre och sjukdomsbilderna mer komplicerade, till områden med relativt friska höginkomsttagare. Hela reformen ska enligt nuförtiden vedertaget bruk försvaras med den ökade valfrihet den innebär.

Med det blir det väl för de flesta som det blir för mig, att det är lite svårt att begripa vitsen med att ränna iväg till en vårdcentral i någon annan stadsdel än den där jag bor och där doktorn finns två kvarter bort och förhoppningsvis kan sina saker. Menar man verkligen att jag skulle ägna min tid åt att försöka hitta någon bättre doktor? Hur skulle jag kunna bedöma den medicinska kompetensen hos den eventuellt bättre doktor jag eventuellt skulle kunna välja? Om jag kunde det, så skulle jag förmodligen även vara kapabel att bota mig själv, och således inte behöva någon doktor alls.

Men det är klart: för människor med speciella behov kan ju reformen ha sina poänger. Om jag exempelvis tycker att varje liten snuva ska botas genom att läkaren skriver ut antibiotika, så kanske skulle jag kunna hitta någon doktor någonstans i vår stora stad, som vill skriva ut den antibiotika jag behöver. Och tycker jag att jag behöver mycket mera sömntabletter än de min snåle husläkare skriver ut, så kanske jag skulle kunna hitta någon doktor som är tillräckligt generös för mina behov. Man får väl titta på det där med ”bemötande”, som är ett av de få kvalitetskriterier man lyckats komma på för att få vårdvalet att se ut som ett val. För de vårdcentraler som har ett väldigt ”bra bemötande”, kanske är mera benägna att uppfylla mina kanske lite extravaganta behov?

Att enskilda individers propsande på antibiotika kan stå i strid med den allmäna folkhälsans kamp mot att allt fler bakterier blir resistenta mot antibiotika, ett faktum som kan vara en tickande bomb och innebära problem vars omfattning vi bara har en blek aning om, för jodå, det har skrivits om det, är en annan sak. Att det överhuvudtaget skulle finnas problem som inte kan lösas på ett bra sätt genom den enskilde individens individuella val, är ju en tanke som inte ryms hos Filippa Reinfeldt och hennes meningsfränder.

Men dessa tre chefer som nu går får mig att tänka på en annan debattör som tagit till orda i veckan, nämligen Gunnar Wetterberg, Sacobossen, som i DN häromdagen pläderade för att höja lönerna för dem i den offentliga sektorn som bidrog till en mera kostnadseffektiv ”produktion” – för det heter ju så nuförtiden när vi tar hand om våra gamla, sjuka och barn. Trixet, som ärketeknokraten Wetterberg vill premiera med lönelyft, är konsten att få färre folk att göra samma arbete som tidigare behövt flera.

Genom att ange tydliga mål för verksamheten får de offentliga lönesättarna en grund att stå på när det gäller att uppmuntra och värdera medarbetarnas insatser. Det förutsätter att en effektivare resursanvändning också ger utdelning i form av högre lön. Om produktiviteten ökar genom att färre medarbetare kan göra vad fler tidigare klarade av, så är det rimligt att öka deras löner i motsvarande mån.

Produktivititen i fråga om vad? När jag hör teknokrater som Gunnar Wetterberg blir jag dessvärre så urbota förbannad, därför att detta prat i nattmössan har man hållit på med nu de senaste tjugo åren, utan att veta vad man pratar om! Eftersom jag arbetar i branschen kan jag gärna ge ett exempel: natten som var ägnade jag fyra timmar åt att på alla möjliga sätt försöka lugna en dement och ytterst orolig boende på min arbetsplats, bland annat genom att sitta och hålla vederbörande i handen. Skulle jag fundera över om detta var en ”effektiv resursanvändning”, så skulle jag kanske lämna henne där hon låg och vände och vred på sig och skrek högt, för att i stället ägna mig åt att tvätta den övriga personalens arbetskläder, för att frigöra tid åt dem att ägna sig åt ännu mera effektiv resursanvändning, då deras tid kommer? Vad tycker herr Wetterberg? Ingen skulle märka om denna stackars kvinna låg och skrek i fyra timmar utan att någon brydde sig. Hur kan folk ha fått för sig att kvalitet kan gå att mäta? Hur kan vi ha låtit dessa teknokrater, som fortsätter att inbilla sig att kvalitet överhuvudtaget skulle vara kvantifierbar, att vård och omsorg skulle ha med produktion att göra, få ett så abnormt inflytande som de faktiskt har idag? För mig är det obegripligt.

Och för att återknyta till det jag började tala om i denna bloggpost: vilka chefer är det som går och vilka stannar? Vilka av mina ovannämnda alternativ häromnatten skulle de chefer som försvinner förorda och vilka de som stannar, premieras och befordras? Vill man tala om kvalitet i vården så får man se till att svara på denna fråga. Teknokrater som Wetterberg levererar tyvärr svar som är lika sjuka som problemen. Och dessvärre är de så många! Vem avlönar dem?

Det finns mer att läsa om Vårdval Stockholm hos Ett hjärta rött idag. Läs gärna också vad Björn Elmbrant skriver i dagensarena härförleden, där han karakteriserar vårdvalsreformen som en ”marknadsliberal skrivbordsprodukt”.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Annonser

2 responses to “Vilka chefer är det som går?

  1. Jag blir precis lika förbannad som du! Kostnadseffektiv och produktiv – vilka ord för att beskriva vård av svårt sjuka människor.
    Dessutom – samma sak som att vårdpersonal som ägnade sig åt ”kostnadseffektivitet” skulle få högre lön, skulle ju också lärare som gav höga betyg få högre lön enligt ett moderat förslag.

    Ska man skratta eller gråta?

  2. Man får väl göra lite både-och, bara man inte gör ingendera, för då kanske ens anlete stelnar i en ful grimasch…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s