Omdömeslöstliknande betygsfikonspråk

Det finns vissa saker jag inte förstår. Som det här med betyg. Om man nu ska betygsätta försteklassare, så förstår jag inte varför man måste kalla det för ”betygsliknande omdömen” och inte rätt och slätt ”betyg”. För om det nu inte är betyg på riktigt utan bara omdömen som ser precis likadana ut som riktiga betyg, så blir det hela ungefär lika stolligt som när man debatterar huruvida Shakespeares verk skrevs av William Shakespeare eller av någon annan med samma namn.

Jag förstår inte heller varför man som argument för att införa betygsliknande omdömen, dvs betyg, anför att föräldrar och elever bör få veta var eleven står i olika ämnen. Har Jan Björklund aldrig följt med sina barn på utvecklingssamtal? När jag var barn så hade vi betyg från första klass, men aldrig att mina föräldrar hade sådan koll på vad jag höll på med i skolan som jag har haft, då jag som förälder suttit på återkommande utvecklingssamtal med mitt barn och dess lärare. Jag har genom hela hans skolgång vetat precis hur han ligger till, i vilka ämnen han behöver mera träning och exakt vad han behöver träna i dessa ämnen. Hur han beter sig i skolan, alltså det som brukar kallas social utveckling, har jag också fått en klar och tydlig uppfattning om.

Betygen, eller omdömena som är betygsliknande, skulle aldrig kunna ersätta denna detaljerade information. Så är det bara. Björklund och hans allianspolare måste veta detta. De måste veta att hela den här betygsgrejen bygger på helt andra förmodanden, nämligen att konkurrensen elever emellan om betygen skulle kunna sporra en del elever till bättre resultat. Det är möjligt att det skulle, men varför i herrans namn kan man inte föra fram detta verkliga argument i stället för en massa skitsnack och ett bludder om att det inte är betyg man vill införa från första klass utan bara ”betygsliknande omdömen”?

För om man talade klarspråk i frågan det gäller i stället för alliansens variant av politikerspråk, så skulle vi också kunna få en klarare debatt om just själva frågan, som alltså gäller om vi ska ha betyg eller inte betyg redan från första början i skolan. Är konkurrens och tävlan det enda medlet att få våra ungar att vilja lära sig något? Är avsaknaden av betyg det enda som gör dagens skola till ”flumskola”, och kommer införandet av betyg, eller förlåt, betygsliknande omdömen menar jag förstås, redan från årskurs ett, som genom ett trollslag att lösa alla de problem som dagens skola dras med?

Eller är det hela bara ett illa genomtänkt hafsverk inför ett stort problem, nämligen en skola som inte längre fungerar riktigt som den borde. Det känns lite som samma nattståndna folkförakt som styrt alliansens politik ända sedan de fick förtroendet att bestiga taburetterna: släng till ungarna lite betyg, så nog kommer de att springa bättre mot målen vi satt. Så slipper man den betydligt viktigare och mera grundlägganade uppgiften, som är att motivera våra barn och förklara för dem vad som är vitsen med att lära sig saker och ting.

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

One response to “Omdömeslöstliknande betygsfikonspråk

  1. Pingback: Ett retoriskt spektakel « Ett hjärta RÖTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s