Sprickorna

Det finns en spricka i allt,

Det är så ljuset kommer in.

Måste återvända till dessa rader som Leonard Cohen sjunger på sin ålders höst. Hur fulländat något än är, så är det genom den eventuella sprickan, ”crack” heter det i det engelska originalet, som ljuset sipprar in och möjligheterna möjligen ut. Hur perfekt filosofiskt system vi än byggt för att förklara världen, så är det sprickorna i det systemet som håller världen levande och gör den, gubevars, föränderlig. Det perfekta är som en ostkupa över tillvaron, det stänger oss inne eftersom det utesluter det som eventuellt skulle kunna kasta en skugga över det perfektas perfektion. Om inte annat så kommer tiden att spränga ostkupan, för hur perfekt vår heltäckande världsåskåding än förefaller oss idag, så kommer den om hundra år mest likna en PC från, säg -95. Robert Musil, den österrikiske författaren som skrev ”Mannen utan egenskaper”, manade oss att tänka oss en Thomas ab Aquino, stigande ut från sitt tolvhundratal, alldeles efter att ha avslutat sitt storverk ”Summa teologica”, och stigande rätt in i vårt nittonhundratal, där det första han får syn på är en spårvagn som rullar förbi. Det finns en spricka i allt. Det är genom den ljuset kommer in. Kanske var det så han sjöng, El Cohen, minns inte exakt. Men minnes sprickan, den förargliga ofullkomligheten, bristen, utanförskapet och innanförhelvetet, allt som blottar det perfektas imperfektion. That’s how the light gets in.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s