Den där Reinfeldt – är han på riktigt?

Nu syns Reinfeldt, basunerar Dagens DN ut, så att vi kan vara säkra på att våran statsminister syns. Fantastiskt roligt för honom, för det kan ju inte vara kul att inte synas. Speciellt för en statsminister, som ju har något slags styrfunktion i landet, måste det vara jobbigt att inte synas. Wallenbergklanen, som ju på sitt sätt också har en styrfunktion i landet, hade ju i och för sig som slogan att ”verka men inte synas” och en sådan som den där Peterson, som nyligen kostat oss skattabetalare ett par miljoner i domstolskostnader, kanske heller inte velat synas så mycket, eller den där Ramqvist som nu verkar lämnas tämligen ensam med skammen – för dessa herrar och många andra kanske det vore ganska önskvärt att få slippa synas alltför mycket. Få lite lugn och ro. Julefrid.

Men för Reinfeldt är det ju tråkigt. ”Syns du inte, finns du inte”, läser jag på en ljusreklamreklam vid Fridhemsplan varenda gång jag åker till jobbet. Och en statsminister som inte finns, därför att vederbörande inte syns, det vore väl dåligt? Om det nu inte är så att våran statsminister, liksom Wallenbergarna, hellre vill verka än synas. Eller om det rentav är så att statsministern egentligen varken vill verka eller synas, dvs bara verka synas, men egentligen inte finnas alls, så att hela samhällsstyret kan kasta sig själv på sophögen, för att överlåta åt marknadens tämligen osynliga rörelselagar och bevekelsegrunder att styra. Så att samhället driver omkring som en sentida variant av Den Flygande Holländaren, ett spökskepp, som bara är en skugga av det samhället där styret var såväl verkligt som synligt.

Kanske är det det han kämpar för, våran Reinfeldt. Ett samhälle, där varumärkena kämpar om arenaplats i stenhård konkurrens, men där styret strävar efter allt större osynlighet och icke-tillfinnande. Vårt samhälle styrs av Icke-Reinfeldt; Spökhusmark och Littorinte låter piskan vina över de sjuka, som egentligen inte finns, och de arbetslösa, som ju bara är låtsasarbetslösa. Bara någon enstaka gång får man för trygghetens skull haspla ur sig att något är på riktigt. Reinfeldt gjorde det, då han för en tid sedan kläckte ur sig att han trodde att klimatkrisen ”var på riktigt”. Kanske behövs det någon form av styre om vi ska kunna hantera klimatkrisen. Kanske behövs det en statsminister med någon form av kontur. Kanske räcker det inte med ett reklambyråpåfund, för att tackla en så stor och viktig fråga. Det kanske tar för lång tid för sådana påfund att överhuvudtaget fatta vad som är på riktigt.

This is him! Fredrik!

This is him! Fredrik!

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s