Tro och vetande

”The purpose of dialogue between faiths is not to change the other, but rather to deepen the experience of one’s own faith. Through greater understanding and appreciation of each other’s faith, the Hindu becomes a better Hindu, the Muslim becomes a better Muslim, the Christian becomes a better Christian, the Jew a better Jew and the Buddhist a better Buddhist.”

sa den kloke Mahatma Gandhi. Skulle man inte kunna lägga ateister till den listan? Det blir lite tröttsamt att följa den form av aggressiv argumentering, som framför allt Förbundet Humanisterna fört på senare tid, och som Humanistiska Förbundet i sin tur bestridit. Jag, som aldrig haft en gudstro, som hållit mig skeptisk till alla läror och alla böcker som påstås vara ”heliga” och därför innehålla någon sorts ”evig” sanning, jag skulle trots denna grundinställning inte vara den jag är utan det ständiga umgänge jag haft med kristna teologer, muslimska sufister och BaghavadGita, Lao Tse och de zenbuddhistiska japanska haikudiktare som jag älskar så mycket att läsa. Det förefaller mig naivt och nästan som ett slags kulturell stympning att ge all den levnadsvisdom på båten, som de olika religionerna står för. I doktor Alazerius blogg, som jag gärna läser, får jag veta att årets nobelpristagare Doris Lessing är djupt influerad av sufismen. Förvånar mig inte! Jag har svårt för att tänka mig att någon konst skulle kunna fungera utan ett levande förhållande till någon av de andliga traditioner som fört vårt tänkande framåt.

Detta hindrar mig inte från att se det uppenbara värdet i det vi kallar vetenskap. Vetenskap grundas på forskning där de teser som ställs upp ska kunna prövas empiriskt och därigenom verifieras eller falsifieras. Detta har naturligtvis ett värde i sig och bör därför inte beblandas med trosfrågor. Den vetenskapliga metodiken är det som definitivt bör ligga till grund för vår skolundervisning, därför att för den som vill veta hur saker och ting verkligen förhåller sig, är den vetenskapliga metodiken oslagbar.

Men den som vill veta hur saker och ting verkligen förhåller sig, måste också ibland våga tänka i ovanliga och ibland på snudd till bisarra banor. Ett sunt förhållande till mystik och religion tror jag inte verkar hämmande på denna förmåga. Att göra oss urarva denna vår djupa kulturella erfarenhet vore därför bara olyckligt. Det skulle heller inte befrämja kampen mot det som så många upplever som en verklig fara, nämligen det fanatiska hävdandet av en enda sanning: den som jag och mina trosanförvanter besitter.

Andra bloggar om: , , , , ,

Annonser

2 responses to “Tro och vetande

  1. Klokt skrivet rakt igenom!
    Jag känner igen mig helt i det du skriver, precis så förhåller jag mig också till världen. Jag hörde någon som sa (en gång på radion) att det är skillnad på att vara religiös och att vara andlig. Och visst är det så. Själv är jag nog ganska ”flummig” 😉 och andlig, men jag är inte religiös (än). Vetenskapen behövs, men det är en illusion att tro att vi kan klara oss utan allt det andra – det som inte alltid går att förstå, förklara eller bevisa. Då skulle vi bli fullständigt inhumana – knappast några humanister! 😉

  2. i-m!

    Jo, jag är nog också mest ”flummig”, för mycket för att nöja mig med bara vetenskap, och för mycket för att finna mig till rätta i någon ”lära” eller ”religion”. Men jag kan beundra de religiösas disciplin, skulle inte må illa av att vara lite mera disciplinerad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s