Ollonborrar

När jag och K stod nånstan i närheten av Montpellier och ollonborrarna svärmade omkring oss, så behövde jag inget mer, ingen religion, ingen ateism, ingen världsförklaring, jag var alldeles tillfyllest förtrollad. När jag några år senare låg under bar himmel i Anderna var jag också alldeles tillfyllest förtrollad. Eftersom jag varit det så är det egentligen bara saknaden, bristen, som skulle kunna utgöra någon form av grund för en livsåskådning som jag skulle kunna kalla min. Jag saknar något, som inget av det jag köper eller upplever kan uppfylla. Jag håller min saknad, och därigenom min längtan, intakt. Jag måste lämna mig efter mig efter mig, så jag blir så tom att jag har plats för min saknad, min längtan. Jag kan inte tro på Gud, jag har aldrig kunnat tro på något sådant som en Gud, jag har aldrig kunnat uppleva skrifter som heliga, utan enbart som människopåfund, mer eller mindre djupsinniga. Men min saknad av allt detta, min längtan efter allt detta, det kan jag tro på. Ollonborrarna kan jag tro på. Kanske kan de förtrolla mig igen?

Andra bloggar om:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s