Tankesnurr

En gång för länge sedan försökte jag låta bli att tänka. Förundrade mig över detta faktum att hjärnan alltid är igång, tänker djupa intressanta tankar eller en massa skit, beroende på inklination. Så jag gick i skogen och försökte låta bli att tänka. Det gick inte. Det går helt enkelt inte att låta bli att tänka. För om man verkligen går in för att låta bli att tänka, då tänker man ändå tanken att här går jag och försöker låta bli att tänka. Då försökte jag experimentera med att låta bli att tänka med så låg energi som möjligt, så att mitt låta-bli-att-tänka-tänkande liksom till slut skulle slockna, men det gick inte heller så bra, för jag tänkte bara mer och mer intensivt på med hur låg energi jag höll på att nedbringa mitt tänkande till intet. Inte ens då man somnar slutar den där tankeversamheten, för då drömmer man ju. I natt kom jag in ett rum i den okända lägenhet jag befann mig i, och där satt min mor, omgiven av nio gröna hundar.

Tankefrihet, är det frihet från att behöva tänka, eller är det friheten att komma in i ett okänt rum där ens mor sitter, omgiven av nio gröna hundar, eller är det friheten att tänka sig Muhammed som en rondellhund? Jag läser och läser om detta och kan inte komma fram till annat än att Lars Vilks är en idiot och folket på Nerikes Allehanda är dumma i huvudet och att alla muslimer som överhuvudtaget bryr sig om idioter och folk som är dumma i huvudet också de tänker lite fel och att detta anno 2007 är vad jag i egenskap av försvarare för vår heliga yttrande- och tryckfrihet samt tankefrihet patetiskt ska dra min lans för, jag som en gång bävade inför vad Giordano Bruno svarade de som ville bränna honom på bål för att han försvarade Kopernikus tokiga idé om att jorden snurrar kring solen och inte tvärtom: Maiori forsan cum timore sententiam in me fertis quam ego accipiam. Bra sagt, sköna ord, från den tiden då saker och ting fortfarande hade någon betydelse…

Ni, som dömer mig, är kanske räddare än jag, som tar emot domen. Så sa Giordan Bruno till sina bödlar. Jag själv är inte lika modig, det är jag väl medveten om. Jag skulle nog ha sagt: visst, det är solen som snurrar kring jorden, det vet väl alla? Och sedan tänkt som jag ville om saken, utan att avslöja det. Men Giordano Bruno brann verkligen bokstavligt för sin rätt att tänka fritt och ge uttryck åt sina tankar. Men det var som sagt på den tiden då saker och ting fortfarande hade någon betydelse.

Nuförtiden betyder ingenting något. De nio gröna hundarna som satt omkring min mor i drömmen är bara nio gröna hundar. Ingenting annat. Och jorden snurrar kring solen som snurrar med övriga stjärnor runt ett svart hål i mitten av vintergatan, som snurrar med övriga galaxer i något sorts elvadimensionellt rum i vilket fysikern Stephen Hawkins, vars bok ”Universum i ett nötskal” jag just nu håller på och läser, är på jakt efter formeln som ska förklara allt. Kan inte Stephen Hawkins avlösa Muhammed som rondelhund? Mannen runt vilken allt snurrigt snurrar.

Själv menar jag att universum består av nio gröna och snurriga rondellhundar, vilka kommer att ta över allt om vi inte passar oss. Det borde Nerikes Allehande skriva om.

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s