Nivåer – eller horisonter

Jag har många språk i mig och ibland funderar jag över dess oförenlighet, hur de rör sig i parallella plan och egentligen saknar beröringspunkter, även i de fall de till synes handlar om samma sak. Jag drömmer och det jag drömmer är ett språk som talar till mig på det sätt det måste tala, liksom vissa konstnärer uttrycker saker på just det sätt de måste uttrycka dem, och det slår an strängar i mig på ett sätt jag inte förstår, eftersom det hela tilldrar sig på ett språkligt plan som är väsentligt annorlunda än det plan på vilket jag förstår eller inte förstår. Det är olika slags diskurser. Jag kommer inte ihåg den exakta formuleringen i början av Freuds ”Drömtydning”, men det var ungefär så här: drömmen talar om sådana saker som är tabu för själen, som själen därför inte kan möta uttryckt i klarspråk, utan endast i drömmens förvrängda form. Den psykoanalytiska metoden handlar bland annat om att översätta detta drömmens förvrängda uttryck till den analytiska diskursens klarspråk. Det var då jag läste detta jag bestämde mig för att psykoanalysen inte var något för mig. För om jag inte kunde acceptera själva utgångspunkten, så kunde jag knappast acceptera något annat heller. Drömmen säger det den säger exakt så som det måste sägas, den talar klarspråk, utifrån sina förutsättningar, på ett sätt som analysen bara i sina bästa stunder gör. Dessa diskurser är båda viktiga, har båda existenberättigande, men då den ena framhärdar i att vara en översättning av den andra, vilken påstås vara i grunden en förvrängning, då framhärdar den också i en hierarkisering av dessa olika diskurser; en hierarkisering som återkommer även i andra sammanhang, såsom vissa akademikers förhållande till konstverk i det de kallar analys eller vissa recensenter i det de kallar recension. Själva har dessa konstverk inte några andra ursäkter än att vara exakt det dom är.

Pfuiii! Så intellektuell har jag inte varit på länge.

Annonser

2 responses to “Nivåer – eller horisonter

  1. Så där ja! Nu fick jag något nytt att tänka på! Har inte tänkt på drömmar och drömtydning på det sätt du beskriver. Ska jag vara ärlig och det ska man ju vara, har jag nog inte tänkt på frågan i någon egentlig mening. Bara accepterat. Ingen bra inställning!

  2. LeoH<-

    Barnpsykologen Bruno Bettelheim fann att gamla folksagor hade en god effekt som hjälp för traumatiserade barn, men bara om de inte delgavs de tolkningar som olika psykoanalytiker gjort av desamma. De måste, så att säga, få verka på sin egen nivå. Jag är absolut ingen motståndare till psykoanalys eller psykoterapi, det har säkert hjälpt många. Det jag vänder mig mot är tolkningens eller översättningens supremati, dvs antagandet att denna säger detsamma som drömmen, sagan eller vad det nu är säger, fast på ett bättre sätt. Det den gör är att försöka reda ut vad det är sagan/drömmen säger på bästa tänkbara sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s