”Jag är en annan”

En gång har jag stått på scen. Minns inte i vilket sammanhang, men det var inte för att spela teater. Det var väl ett studiebesök eller något i den stilen. Men jag minns känslan så tydligt. Jag minns tiljorna. De var svarta. jag minns den där hissnande känslan av möjligheten att vara någon annan.

”Je suis un autre”, jag är en annan, sa också poeten Arthur Rimbauld. Det fascinerar mig detta, att vara någon annan. Men för att det hela ska lyckas måste man vara en annan så inlevelsefullt att det är som vore man sig själv.

Martin Buber, som är en favoritfilosof, menade att man bara kunde möta den andra – och då talar vi om ett verkligt möte – i dennes ”främmandehet”. Den tanken har jag alltid tyckt om. James Joyce tyckte nog också om den, eftersom en nyckelreplik i en tidig pjäs han skrev var ”Förbli främmande för mig”. Det var en älskares replik till sin älskade.

Jag propagerar inte för att vi alla ska flyta iväg i nån sorts identitetsupplösningssörja, men jag tror också att de flesta av oss är mera än de tillfälliga jag vi med skrämselhicka skjuter framför oss på Den Stora Scenen. ”Demain le multiple”, I morgon den mångfaldige, skrev en annan husgud, den franske poeten René Char.

Sådana tankar flöt upp i min kropp den gången jag satte mina fötter mot de svarta tiljorna på någon teater någonstans, i Borås kanske, den underbara träteatern som revs i Borås nån gång på åttiotalet. Den gången tänkte jag att det är fan att jag är så blyg av mig. Så tänker jag fortfarande.

Andra bloggar om: , , , , ,

Annonser

5 responses to “”Jag är en annan”

  1. Har själv aldrig spelat teater… är för blyg för att stå på scenen. Men egentligen gör vi väl det allihopa – som du skriver – på den stora scenen. Vi väljer vilka vi vill vara, eller väljer ödet och vår natur? / Nelson hälsar! / ha en skön fortsättning på sommaren

  2. ilse-marie –
    Våran Lady hälsar tillbaka! Och ha en skön sommar du också

  3. ”vara en annan så inlevelsefullt att det är som vore man sig själv.” Precis så är ju det hela med teater, som du säger, det handlar om ”om”.. teaterns magiska om, det är det som är så fascinerande.

  4. Jag heter Arthur Rimbaud, och jag sade ”je est un autre” inte ”je sui”… vilket är viktigt av skäl jag (som verkligen är en annan- mer martin än arthur, mer svensk illiterat än fransk poet) inte riktigt förstår, men förstå-sig-påarna påstår att det är viktigt i alla fall med denna böjning efter verbet, för mig ser det mest fel ut… för dig också uppenbarligen. Intressant?

    ””Je est un autre,” is a famous quote from Arthur Rimbaud from his letters (aka The Seer’s Letters) to Georges Izambard (May 13, 1871) and Paul Demeny (May 15, 1871). The following extract is from his letter to Paul Demeny:

    ”For I is someone else. If brass wakes up a bugle, it is not his fault. That is obvious to me : I witness the unfolding of my thought : I watch it, I listen to it : I make a stoke of the bow : the symphony makes movement into the depths, or comes in one leap upon the stage.
    If the old fools had not found only the false significance of the Ego, we should not now be having to sweep away these millions of skeletons which, since an infinite time, ! have been piling up the fruits of their one-eyed intellects, proclaiming themselves to be the authors!
    (…) The first study of a man who wants to be a poet is his self-knowledge, complete ; he looks for his own soul, he inspects it, he tests it, learns it. As soon as he knows it, he must cultivate it. That seems simple : in every mind a natural development takes place ; so many egoists proclaim themselves authors ; there are many others who attribute their intellectual progress to themselves ! – But the soul has to be made monstrous : after the fashion of the comprachicos, if you like ! Imagine a man planting and cultivating warts on his face.

    I say that one must be a seer, make oneself a seer.”

    ”Car Je est un autre. Si le cuivre s’éveille clairon, il n’y a rien de sa faute. Cela m’est évident : j’assiste à l’éclosion de ma pensée : je la regarde, je l’écoute : je lance un coup d’archet : la symphonie fait son remuement dans les profondeurs, ou vient d’un bond sur la scène.
    Si les vieux imbéciles n’avaient pas trouvé du Moi que la signification fausse, nous n’aurions pas à balayer ces millions de squelettes qui, depuis un temps infini, ! ont accumulé les produits de leur intelligence borgnesse, en s’en clamant les auteurs !
    (…) La première étude de l’homme qui veut être poète est sa propre connaissance, entière ; il cherche son âme, il l’inspecte, il la tente, l’apprend. Dès qu’il la sait, il doit la cultiver ; cela semble simple : en tout cerveau s’accomplit un développement naturel ; tant d’égoïstes se proclament auteurs ; il en est bien d’autres qui s’attribuent leur progrès intellectuel ! – Mais il s’agit de faire l’âme monstrueuse : à l’instar des comprachicos, quoi ! Imaginez un homme s’implantant et se cultivant des verrues sur le visage.

    Je dis qu’il faut être voyant, se faire voyant.”

  5. Tack, Arthur, för påpekandet. hade glömt det där med den konstiga böjningen. Den är ju lite intressant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s