Frihet och nödvändighet

När jag var ung en gång i tiden fick jag i min hand en bok som hette ”Om nödvändigheten av den socialistiska revolutionen”. Det var en gul och tråkig bok, minns jag, som ville bevisa just detta, att den socialistiska revolutionen var nödvändig. Så vi unga radikaler behövde egentligen inte göra den; eftersom den var nödvändig, så inträffade den i alla fall.

När jag var lite äldre och tillhörde dem som med poeten Karl Wennbergs ord skulle hantera sin besvikelse, fick jag i min hand en bok av psykoterapeuten Rollo May, som hette ”Kärlek och vilja”. Den boken var mycket roligare än den ovan nämnda. Den var dessutom röd, vill jag minnas. Också Rollo May talar om nödvändighet, riktigt hur minns jag inte men jag minns att han citerade filosofen Spinoza, som sagt att ”frihet är att inse det nödvändiga”. Det fastnade.

Efter May tyckte jag att kärleken var betydligt intressantare än revolutionen och började intressera mig för kvinnor. Det var faktiskt en roligare period av mitt liv än när jag höll på att älta marxistiska teser. Kvinnorna var lika spännande som obegripliga, jag var ingen don Juan-typ utan i stället en sådan vars självförtroende var si så där. Mitt känsloliv åkte berg- och dalbana.

Så det var då jag började intressera mig för Ingemar Stenmark. Killen fascinerade mig och fascinerar mig fortfarande! Hur gör man, för att bli så skicklig i alpin utförsåkning, frågade man honom och hans svar är fortfarande ett av mina favoritsvar: ”det är bara o åk”, sa han. Själv hade jag bara åkt lite grann i skidbacken, vilket i alla fall var tillräckligt för att erfara den enorma lyckokänsla då man i svindlande fart lyckas hålla sig upprätt nerför en skidbacke. Detta gör man genom att med kroppen vara extremt följsam mot de betingelser som backen ställer fram, knixa och böja och följa varje backens nyck; man måste, med andra ord, erkänna backens nödvändighet, för att erfara denna underbara känsla av frihet. Stenmark bevisade genom nästan varje sitt åk – det var sällan han misslyckades – den gamle glassliparens och filosofens ord: ”frihet är att inse det nödvändiga”.

Vart jag nu vill komma med det här vet jag inte riktigt, jag tror inte längre på ”nödvändigheten av den socialistiska revolutionen”, däremot tror jag på en mycket allvarligare nödvändighet, nämligen den som Birger Schlaug skisserar här. Han har rätt, det går inte, något som vi måste kalla vi måste ta tag i det här. Om kineserna helt rättmätigt menar sig ha rätt att släppa ut lika mycket koldioxid som USA, när man långsamt men säkert hinner ifatt supermakten ekonomiskt; om för den delen Iran anser sig ha rätten att ta till sig all den kunskap kring kärnteknologi som den ende supermakt som använt denna kunskap i krig besitter, om hela världen propsar på att vi i väst är det frihetsideal man måste leva upp till, och som dessutom vi i väst propsar på att de ska leva upp till, då går det inte. Jag skulle gärna vilja dela Birger Schlaugs hopp, jag skulle gärna önska att vi tar tag i det nödvändiga och att vi dessutom, i denna process, får erfara att Spinoza hade rätt: bara genom att ta tag i det nödvändiga kan vi vinna något slags frihet. Kruxet är bara: finns detta ”vi”?

Stenmark hade bara sig själv, det handlade om hans väg till seger, då han stod där i början av backen. Men nu handlar det om mänskligheten. Hur ska några miljarder människor bära sig åt, för att hitta sitt ”det är bara o åk”?

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s