Johan Lundberg och poesidebatten

Så här mitt i natten blir jag varse att det rasar en poesidebatt i kungariket. Jag läser Johan Lundbergs pinfärska debattinlägg i Expressen och undrar över hur ensam den karlen kan vara, som kan leverera en sådan njutbar ilska! Det hela började för min del på Marcus Birros blogg, som jag läser av och till och som i natt ledde mig till Malte Perssons poesi och till denna genomfalska recension i Svenskan, vilket lite vidgar Johan Lundbergs tes om ett kotteri som recenserar varandras verk till något mera omfattande, helsicke vet egentligen hur man ska uppfatta det. Men när jag läser inledningen av recensionen så storknar jag inför den fullständigt ohämmade, lismande inställsamhet varmed recensenten förhåller sig till följande rader, vilka jag får förutsätta är rätt citerade:

Vilken frågespalt kan svara på
hur hårt en skådespelare måste slå
sin garvsyrade känslas tändstål

mot den kärva tidens molngrå flinta
för att antända den fuktiga stubin
vars bomb tänks att förinta
klosterdagarnas förkalkade rutin

Denna överlastade och haltande barock med föga originellt bildspråk – för tändstålet mot flintan för att antända stubinen känner väl de flesta igen, även om poeten öser på med en del adjektiv, såsom ”garvsyrade” och ”molngrå” – får alltså recensenten att utbrista sin hyllningskör till en poesi som ”utnyttjar alla de poetiska medel som står till buds, och det med besked; rytm, rim, ljudlikheter, metaforer, ordlekar, hela baletten”. Han kunde väl åtminstone utelämnat ”rytm”, eftersom ovan citerade rader har lika mycket rytm som ett gäng elefanter som försöker dansa mazurka!

Att lustmörda poesi är inte min favoritsysselsättning, jag älskar i själva verket företeelsen som gett mig så mycket: att drabbas av en rad vars elegans, vars liv och vars tankeinnehåll sänder en mobiliseringssignal genom hela ens kropp kan få mig att darra av djup och innerlig tacksamhet. Men dessa taffliga, knackiga, enbart förment originella alster, som de senaste åren lyfts fram av en feg och hållningslös kritikerkår i framför allt DN och Expressen, gör mig beklämd. Johan Lundbergs ilska är som en frisk vind genom detta rikes alltför instängda kulturetablissemang, som år efter år rapat upp sina inställsamma och räddhågat medhårskammande recensioner.

Andra bloggar om: , , , , ,

Annonser

4 responses to “Johan Lundberg och poesidebatten

  1. Den 24 oktober kl 19.00 kommer Marcus Birro till PUNKTmedis. Förpoet är Alexander Forsén och förband är Mats Lerneby. Det blir alltså en helkväl med musik, betraktelser och poesi. Tror det kommer bli grymt. Välkommen! /Cecilia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s