Nyanser av grönt

Jag är inte en Caspar Hauser. Jag står här inte med ett brev i handen och en själ som ett blankt ark. Jag sitter och knattrar ord på ett tangentbord. Ord som – de flesta – jag använt tusentals gånger.

När jag lever som allra mest är världen alldeles ny. Himmelens blåa färg är ny. Smaken av regn är ny. De olika nyanserna av skirande grönska är ny. Alla idéer är nya. Kommunismen är en idé om hur alla som jobbar med olika saker också har makten över de redskap de jobbar med och därför ett reellt inflytande i det gemensamma samhälle som arbetas fram med hjälp av dessa redskap. Liberalismen är en idé om hur var och en måste vara fri att välja sitt liv. Religionerna är en idé om en Gud som bryr sig om oss och som hör bön. Om Tele2 ringer och frågar om jag vill byta teleoperatör, så säger jag jaaaa!

Som om jag alldeles glömde, att i Kina jobbar kommunismen och liberalismen sida vid sida för att göra mobiltelefonarbetaren fullkomligt maktlös. Och där är Gud döv.

Och när jag kommer ihåg allt det där, då sitter jag här igen med alla mina gamla nötta ord och det gudomligas tysta frånvaro. Kommunist, javisst! Libertarian, javisst! Världen är en värld där somliga slavar för att förse oss med de kommunikationsverktyg med vilka vi kivas om huruvida vi bör vara kommunister, liberaler eller någonting däremellan. Med våra nötta, nästan uttjänta ord.

Intressant?

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s