Dante och Dylan

Dante hade en idé i sin Gudomliga Komedi om kyrkan, som inte vill släppa mig. Han kritiserade kyrkan för den politiska roll den kommit att spela i det på den tiden av ständiga krig sönderslitna Norditalien. Som en av alla krigförande parter förlorade kyrkan sin funktion som någonting annat, i kyrkans fall den andliga dimension som det så att säga inte krigas om och i vilken därför de krigförande parterna har en chans att mötas. Dante menade därutöver att i egenskap av förvaltare av denna andliga dimension fick kyrkan en motsatsställning överhuvudtaget till alla krigförande parter, det vill säga blev den institution som kunde vara en kritisk instans till kriget som sådant. Om kyrkan däremot ger sig in i kriget, som ju skett i Norditalien under Dantes tid, och blir en av många krigförande parter, så förlorar kyrkan denna sin annorlundahet. Detta var dåligt, menade Dante, per che l’un l’altra non teme, för att den ene fruktar inte den andre. De krigförande herrarna fruktade inte kyrkan per se, eftersom kyrkan bedrev politik och förde krig precis som de själva. Och kyrkan hade ingen anledning att frukta politikerna i egenskap av politiker, eftersom de inte var något annorlunda än vad den själv var.

Dante ville ha en åtskillnad mellan kyrkan och politiken, så att de båda hade en ömsesidig respekt för varandra och båda kunde utgöra varandras kritiska instans. Bara som väsentligen annorlunda, väsensskilda för varandra, kunde de göra detta.

Det där vill aldrig släppa mig, för ibland känns det som om politiken bara blir ett evigt käbbel, ett fasthållande av positioner som är omöjliga att släppa, och att inga diskussioner på ett konstruktivt sett leder framåt. Jag har ett oerhört stort behov av det där radikalt annorlunda. Om det är något andligt vet jag inte, det räcker kanske med en sjö där en and landar. En annan riktning, som på något sätt går på tvärs mot politiska skiljelinjer. En kristen höger eller en kristen vänster är inte intressant för mig. Men om jag nu skulle ha fallenhet för att tro på något, så skulle jag vilja tro på en Gud om vilken ingen kan säga ”Han är på vår sida”. Kanske en sådan Gud inte kan vara en Han, kanske måste det vara en Hon. Fast ännu hellre någonting könsöverskridande, så att Han/Hon inte hamnar mitt i det kriget.

Så från min idol Dante till min idol Bob Dylan kan man nog se en klar linje. Inte så konstigt att man härförleden kivades om huruvida Dylan är högerns eller vänsterns. Han är ingenderas, precis som Dante var. För poesin har i sina bästa stunder detta överskridande drag, som jag också skulle vilja se kyrkan ha.

Oh my name it is nothin’
My age it means less
The country I come from
Is called the Midwest
I’s taught and brought up there
The laws to abide
And that land that I live in
Has God on its side.

Oh the history books tell it
They tell it so well
The cavalries charged
The Indians fell
The cavalries charged
The Indians died
Oh the country was young
With God on its side.

Oh the Spanish-American
War had its day
And the Civil War too
Was soon laid away
And the names of the heroes
I’s made to memorize
With guns in their hands
And God on their side.

Oh the First World War, boys
It closed out its fate
The reason for fighting
I never got straight
But I learned to accept it
Accept it with pride
For you don’t count the dead
When God’s on your side.

When the Second World War
Came to an end
We forgave the Germans
And we were friends
Though they murdered six million
In the ovens they fried
The Germans now too
Have God on their side.

I’ve learned to hate Russians
All through my whole life
If another war starts
It’s them we must fight
To hate them and fear them
To run and to hide
And accept it all bravely
With God on my side.

But now we got weapons
Of the chemical dust
If fire them we’re forced to
Then fire them we must
One push of the button
And a shot the world wide
And you never ask questions
When God’s on your side.

In a many dark hour
I’ve been thinkin’ about this
That Jesus Christ
Was betrayed by a kiss
But I can’t think for you
You’ll have to decide
Whether Judas Iscariot
Had God on his side.

So now as I’m leavin’
I’m weary as Hell
The confusion I’m feelin’
Ain’t no tongue can tell
The words fill my head
And fall to the floor
If God’s on our side
He’ll stop the next war.

Så skrev Dylan för över fyrtio år sedan. En sångtext som fortfarande är kusligt aktuell.
intressant
Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

6 responses to “Dante och Dylan

  1. Åh, vad bra!
    Jätteintressant blogginlägg. Och With God on Our Side är en av mina favoritlåtar bland hans äldre material.

    Det finns en oerhörd aktualitet i balansen mellan andligt/kyrkligt och politiskt i dag. Dante har nog mycket att säga vår tid just när det gäller det här.

    Jag behöver också Det Andra. För mig är det Gud. Jag har svårt att säga att han är på min sida, men jag vet i alla fall att han inte stöter bort mig, vilket betyder mycket för mig.

    nåja.

    Intressant var detta i alla fall =)

  2. Trevligt att du gillade det! Om inte Gud finns, så finns i alla fall mysteriet, eftersom det inte finns någon förklaring på varför allting som finns finns. Och varför.

  3. Håller med Matthias, jättebra och intressant inlägg. Dylands text är guld värd!
    Om Gud finns så fanns han i alla fall före alla politiska inriktningar, före kyrkan och före alla krig. Ingen kan säga att han står på deras sida, även om vi får höra det varje dag av olika politiska och religiösa ledare. Skulle en eventuell gud sanktionera dödandet bara för att det görs inom ramen för ett krig? Den guden vill jag inte tro på.
    Själv tror jag (för det mesta) att gud liksom politiska inrikningar är ett mänskligt påfund. Det enda vi kan göra är att försöka hitta en riktining som minskar orättvisor och förtryck – oavsett vad vi kallar oss för eller vad vi tror på.

  4. Jomenvisst. Det enda som håller är väl demokrati? Och de mänskliga rättigheterna? Om Gud, mysteriet, kan vi bara spekulera.

    Jag är såå trött på höger/vänster och tron på att man har alla svar. Medan frågorna hopar sig…jag försöker göra världen lite bättre i min lilla ruta. Meda människor hela tiden verka sysselsätta sig med hur man ska kunna få lite mer pengar. Är det bara jag som har allt jag behöver, undrar jag ofta.

    Det är vilsamt att komma hit ibland.

  5. Ex – vilsamt, jasså, är det krig på ab-bloggen igen 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s