Om fåglarnas sjungande och opinionssiffrornas glädjebesked

 

Så här i natten kan man bara beklaga att det är så långt till nästa val! För det ser ju rätt så bra ut. 46,3% för sossarna ensamma, mot 39,6 sammanlagt för de fyra allianspartierna! 56,4% sammanlagt för oppositionspartierna! Mona Sahlin får gärna ta åt sig, hon har gett sossarna ett piggare ansikte och skött sina debatter tämligen väl. Ändå tror jag det är de fyra allianspartierna själva som sett till att folkopinionen sökt sig vänsterut. Det blir helt enkelt hopplöst att förklara vad som är bra med ständigt ökande samhällsklyftor. Jag tror att folk här i landet vill ha politik nu, politik med reella valmöjligheter i stället för ekonomi, vars betungande nödvändighet inte längre kan vägas upp med aldrig så många marginella valfriheter. Glädjande i undersökningan är också att den befarade reklam som Mona Sahlin skulle ha gett Sverigedemokraterna genom att debattera mot dem, inte tycks ha lett till att dessa knipit några nya väljarandelar. Det arbetas bra på många bloggar, exempelvis här, och här, och här och här, bara för att nämna några.

Angående Mona Sahlins utspel om fördjupat vänstersamarbete så står jag för det jag skrev i föregående inlägg, vänstern bör ta sig en funderare kring huruvida EU-motstånd med nödvändighet är lika med vänsterpolitik. Diskussioner med andra bloggare har däremot fått mig tveksam till huruvida den frågan är så viktig att den bör villkora samarbetsmöjligheterna. EU är en svår fråga, den måste stötas och blötas och folkomröstas kring länge än.

Lite bekymmersamt tycker jag också det är med styrkeförhållandena mellan de tre eventuellt blivande samarbetspartierna. En alltför stark socialdemokrati i förhållande till de båda andra partierna skulle ge en förlust i dynamik och en alltför stor frestelse för Mona att köra på som Göran gjorde. Jag tror på den rödgröna röran. Den är definitivt mera färggrann än dagens fyra nyanser av blåbrunt.

Hur som helst tycker jag det är dags för politikerna att bedriva politik, och inte längre göra dräng- eller pigtjänst åt en föregiven ekonomisk nödvändighet. Den är bara en myt, men eftersom kapitalet är globalt måste nog politiken också bli överstatlig. Önskvärt vore också att politiken återigen skulle tas för vad den är, eller i alla fall enligt min mening bör vara, nämligen idéer om hur samhället skulle kunna utvecklas. Jag tror att många med mig tröttnat på att politiken blivit en vara att sälja på en marknad, med all den bedrövligt kletiga inställsamhet som följer med detta.

Nu har jag suttit och skrivit på det här tills fåglarna börjat sjunga. Rödstjärten och björktrasten och buskskvättan och tallsnattran. Och vad de nu heter alla; de sjunger i alla fall grannt ihop.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s