Alliansens mångfaldsenfald

En kommentar på LeoH:s blogg blev lite hängande i luften, och när jag nu läser en artikel i SvD om hur en utredning, som förra regeringen tillsatte, med syfte att undersöka hur det skulle kunna bli lättare för små entreprenörer inom vårdsektorn att konkurrera mot de stora vårdföretagen, helt plötsligt och utan förklaring ska läggas ner, så blir jag bara tvunget att återvända till frågan. Så här skriver LeoH:

jag ser den offentliga finansieringen som grunden för välfärden. Har aldrig riktigt förstått varför privatisering i sig skulle leda till en försämrad vård.

Jag själv har arbetat inom äldrevården under lång tid och har sett en gradvis kvalitetsförsämring under de senaste 10-15 åren, som jag faktiskt tror att politiker inte har riktigt koll på. Jag undrar också om man inte gör en lite felaktig uppdelning då man talar om kommunal respektive privat driven vård. Sättet varpå det är upplagt har gjort att de kommunala verksamheterna blivit aktörer på samma marknad som de privata och därför agerar på ungefär samma sätt, dvs lägger anbud och vinner eller förlorar verksamheter. Detsamma gäller naturligtvis alla dessa mindre brukar- eller anhörigkooperativ, avknoppade verksamheter som drivs av de anställda själva osv, dvs alla dessa småskaliga alternativ som den nu stoppade utredningen främst skulle handla om.

Finns det då verkligen ingen skillnad i kvalitet mellan privat och offentligt driven vård? Jag tror inte man kan ställa frågan så. Man måste fråga sig om det finns skillnad i kvalitet mellan vinstdriven och icke vinstdriven vård. Och det menar jag att det finns. Därför att i förra fallet blir kvaliteten ett medel och inte ett mål. Målet är att maximera företagets vinst, kvaliteten är bara ett medel för att uppnå detta mål. Utan att visa på att kvaliteten i den vård man bedriver är god vinner man inga upphandlingar.

Det vore ju inga större problem om det bara vore lika lätt att visa på och mäta kvalitet i en levererad vårdinsats som det är att mäta kvaliteten på en levererad mobiltelefon. Det är det inte, och jag har under de senaste tio åren fått lära mig en hel del om hur man arbetar för att få något riktigt dåligt att se rätt så bra ut.

För ett brukarkooperativ eller en verksamhet som knoppats av och drivs av entusiastiska anställda, som vill ha sina löner men inte är i behov av att leverera vinst, kan kvaliteten aldrig bli ett medel. Den är målet för verksamheten, och att hålla en bra budget blir här ett medel. Här finns inget intresse att ge sken av att en dålig verksamhet skulle vara bra, lika lite som det finns skäl för mig att lura mig själv om att dagens middag blir jättebra, om än den skulle misslyckas fatalt.

Kommunen hamnar här lite mitt emellan det privata och det kooperativa. För kommunens del blir det inte lika tydligt att kvaliteten är målet och inte medlet. Kommunen är en av de stora aktörerna på denna marknad och man kan undra om det inte går för den kommunala äldreomsorgen som det gick med gamla televerket, dvs att vi någon gång i framtiden får ett Kommunens Äldreomsorg AB, som sen kan säljas till någon av de stora aktörerna på en marknad.

Innan man hamnar där så skulle det vara oerhört mycket värt om vi fick utrett hur denna marknad fungerar, hur villkoren är för stora respektive små aktörer, och hur kvalitetsmätning/-säkring egentligen fungerar. En av de stora underligheterna i denna marknad, åtminstone där jag bor, är att ett anbud egentligen inte förpliktar till någonting. Ett företag kan lägga ett anbud på en verksamhet, si och så vill vi bedriva den, vinna upphandlingen mot konkurrenter som antingen lovar sämre kvalitet eller dyrare drift. Därefter har företaget inga som helst förpliktelser att hålla det man lovade. Man kan genast efter upphandlingen börja skära ner personalstyrkan, strunta i att vissa saker inte blev som man utlovade, ta det eventuella bråket med tillsynsmyndigheter som därav blir följden och i värsta fall förlora nästa gång det är dags för upphandling, vilket brukar dröja några år. Är inte detta lite konstigt?

Det är ungefär som om jag gick och köpte en mobiltelefon, utlovades att den skulle ha den och den funktionen, men inte informerades om att funktioner efterhand skulle kunna försvinna, så att jag en vacker dag hade en betydligt sämre telefon än jag en gång köpte. So what? Har man inte fattat kråksången i bondfångeriet så får man väl finna sig i att vara en looser!

Hur ska några entusiaster kunna vinna mot en sådan företagsamhet? Det var detta som skulle undersökas i den utredning som skandalöst nog avbryts alldeles innan den hunnit presentera sitt första delbetänkande. Märkligt! Jag kan inte få det till annat än att Ylva Johansson har rätt i sin kritik:

–Det här visar bara att man vill ha en vårdmarknad för de stora vårdföretagen, inte en mångfald av kooperativ eller småföretag som kan tillföra vården sitt engagemang

Ja, så var det nog. Alliansregeringen satsar på mångfaldsenfald.

Intressant?
Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s