Den tagna debatten

Nu har jag sett Mona Sahlin debattera mot sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Bara tio minuter efter att programmet startar avbryts det för en reklamkampanj. Man körde således reklam 21.20, 21.30 och 21.40. Däremellan en snutt ekonominyheter, en snutt väderleksrapport och en snutt debatt mellan Mona Sahlin och Jimmie Åkesson. Det är väl det där som kallas snuttifiering, kanske, men det är också en kontext. Mona Sahlin har nämligen kritiserats för att inte ge mycket mer än just reklam. Dock inte för sitt eget parti, utan för sverigedemokraterna.

Det är väl många med mig som bänkat sig för att se något som man på förhand knappast förväntat sig skulle bli mindre tomt än den där så berömd blivna sjuttiotusenkronorsväskan. För något har hänt med politiken och genom detta med demokratin. Ideologierna har blivit fetischartade, de ligger där i partigarderoberna, tomma på innehåll men möjliga att plocka fram och visa upp för de historiska värden som ännu en smula häftar vid dem.

Där har vi Per Albins folkhem. Gott och bra att leva i om än det kastrerades lite för att få hyfs på befolkningsutvecklingen. Där har vi välfärdssamhället. Socialliberalismen, kommer ni ihåg den? Där ligger den kristna etiken och skräpar. Och där är konservatismen.

Ingenting av detta är ju egentligen gångbart efter den merkantilisering av politiken som de senaste tio tjugo åren varit så påtaglig. Partinamnen är numera varumärken och deras politik en vara som ska krängas på en marknad. Ideologierna påminner om ringsignalerna till den nya sony-erikssontelefon jag alldeles nyss införskaffat mig. Bland annat kan man välja en som låter precis som barndomens gamla telefoner, om man vill. Om man har fallenhet för sådant slags nostalgi.

Den demokratiska processen har därför alltmera kommit att te sig som en skenprocess. Vi går till valurnorna och vi väljer pliktskyldigt utan att riktigt vara närvarande i det hela. Det känns lite som Ovidius’ beskrivning av det antika dödsriket. Där går människorna till forum precis som de gjorde i det levande livet och allt ser precis likadant ut med bara den skillnaden att de är döda och att allt därför egentligen saknar betydelse.

Besluten och avgörandena sker annorstädes. Det är nog fler än jag som känner att vi är mitt inne i en genomgripande samhällsomvandling, som vi inte riktigt vet vart den leder. För det är inte som på sjutton- och artonhundratalet, då idéerna rusade före oss. Alla idéer ligger bakom oss. De ligger som dyrbara men tomma väskor i våra garderober.

I denna kontext uppträder sverigedemokraterna. De låter som den där gammaldags ringsignalen som Sony Eriksson lagt in i sin sprillandes nya mobil. Lite mera kammade har de något att erbjuda alla vilsekomna. Lite Ja-till-livet, lite Per Albin, lite företagarvänlighet – och framför allt en uppgörelse med allt detta främmande som trängt in över våra gränser och förstört alltihopa.

Hur ska man ta den debatten? Bara med idéer som är lika nya och samlande som deras är förstockade och splittrande. Var finns de?

Annonser

One response to “Den tagna debatten

  1. Tror inte att debatten går att ta på några korta sekunder. Jättebra skrivet förresten…. det är så det känns.
    Alla ideér ligger bakom oss. Ingen tillåts tänka – vare sig efter eller före. Allt ska gå på en sekund. Smart, snabbt och helt förödande. Ett svårlöst dilemma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s