Nej tack till Federleys sallad!

Jag läser i senaste kommunalarbetaren att kommunal har satt vårdföretaget Curanda i blockad eftersom detta vägrat teckna kollektivavtal. Kommer även detta företag att utmålas som nån sorts frihetshjälte som kämpar mot stora dumma facket, som en annan David mot Goliat?

I det berömda fallet med salladsbaren har den nye ägaren tydligen inte tvekat att teckna kollektivavtal. En Pyrrhusseger för facket menar Kristian Karlsson i gårdagens Svenska Dagbladet. Pyrrhus skulle i det här fallet vara Hotell- och restaurangfackets ordförande Ella Niia, som med sinsa ”60 000 trupper nyligen lyckades få den 24-åriga entreprenören Sofia Appelgren att sälja sin salladsbar”.

Denna mening har jag nu på morgonen suttit och stilla begrundat, för den inblick den ger om läget i landet och om högerns självsyn, historielöshet och allmäna folkförakt. En politruk från något propagandaministerium i någon femtitalsöststat skulle förmodligen lett igenkännande inför en sådan mening!

För det första undrar man över vad dessa ”60 000 trupper” är för något. Kan inte få det till annat än att det är medlemmarna i Hotell- och Restaurangfacket. Att varje fackmedlem får känna sig som en hel trupp kan ju vara lite kul, och i så fall lär jag väl själv, i egenskap av ännu betalande kommunalare, bli en av de hundratusentals trupper som nu ska sättas på krigsfot mot den stackars entreprenör som driver vårdföretaget Curanda.

För det andra var det ingen säger ingen som hade som mål att få någon entreprenör att sälja sin salladsbar. Syftet med blockaden var att få henne att teckna kolletivavtal, varken mer eller mindre. Och det blir lite irrierande att högerskribenter genom dylika propagandauttalanden omöjliggör all diskussion.

Kristian Karlsson känner förmodligen till att kollektivavtalen är en del av en historisk kompromiss mellan arbetarrörelsen och arbetsgivarna, med rötter ända bak i trettiotalet. Han känner nog också till att det är en del av det som kallas ”Den svenska modellen” och att vi i Sverige inte, till skillnad från de flesta andra länder, har någon lagstiftning som reglerar bland annat lägstalöner, men också försäkringar och liknande.

Om man nu vill bryta upp denna historiska kompromiss, så får man väl tala om vad man vill ha i stället. Vill man ha ingenting? Det låter nästan så, då man talar om fackets enskilda medlemmar som ”trupper”. För man måste komma ihåg att lyckas man få bort kollektivavtalen, då får man också bort arbetsfreden. Lägges all förhandling på företagsbasis, då måste ju också strejkrätten hamna på företagsbasis. Då kan ju Kristian Karlsson och hans meningsfränder sitta där som romerska generaler och mysa om fackens Pyrrhussegrar. Bara han kommer ihåg att också för Rom gick det åt helvete till slut. I längden finns det inget annat än Pyrrhussegrar.

Fredrik Federley fick av någon anledning inte köpa ovan nämnda salladsbar, så han ska i stället öppna en annan. Han får väl göra det då. Själv tackar jag nej till det han och hans vänner blandar ihop.

Annonser

2 responses to “Nej tack till Federleys sallad!

  1. Ja, den nyliberala salladen (eller soppan) skulle inte heller jag vilja smaka på! 😉

  2. Jo, även om soppan lär vara det gamla klassiska receptet ”soppa på en spik”…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s