Att cykla hem med Rushdie i tankarna

Den här helgen celebrerade jag våren genom att premiärcykla till jobbet, en go känsla! Sund själ i en sund kropp som det heter. Våran sjö börjar bli isfri och det sticker upp krokusar och annat trevligt ur markerna. Sambon och jag har fått för oss att sätta ständigt nya rekord i hur tidigt och sent på året vi tar vårt första och sista dopp, 5:e maj är rekordet för premiären hittills. Får se om vi kan spräcka det i år.

En kommentar nedan från Jimpan har fått mig att tänka på Salman Rushdies Satansverserna. Jag köpte den på engelska så snart rabaldret kring den startade. Den är onekligen så utmanande att man förstår att författaren fick en dödsdom på sig. Men det den utmanar är egentligen inte religionen, utan makten.

Själva idén, att två av verserna i koranen skulle ha dikterats inte av Gud utan av Satan, formulerar nämligen en osäkerhet i kontakten mellan Gud och människa. För om vi inte är säkra på om det är Gud som dikterat den heliga skriften – jag talar nu i generaliserande ordalag, för dessa tankegångar kan appliceras på vilken religion som helst – då måste var och en ta ställning till texten. Och om präster, mullor eller vanliga lekmän påstås ha en inte omedelbar kontakt med Gud, utan en kontakt som bygger på tolkningar och ställningstaganden, då undergrävs naturligtvis dessas makt. Exempelvis kan ju inte George W Bush vara helt säker på att det var Gud som sa åt honom att bomba Irak. Det kan ju ha varit Satan, vilket till och med verkar troligt med tanke på vilket helvete dessa bombningar skapat.

Rushdies bok angriper därför egentligen inte religionen, utan en typ av maktstruktur som åberopar sig på religionen för att legitimera sig själv. Den är därigenom väsensskild från de så kallade Muhammedkarikatyrerna, som bara var ett utnyttjande av vår hårt tillkämpade tryckfrihet, för att håna någon miljard människor för deras religiösa tro. Även i detta fall riskerade i och för sig upphovsmännen liv och lem, men aldrig så mycket som Rushdie, som utmanade verkliga maktstrukturer.

Jag har stött på många människor som förvisso har en innerlig tro men också en ödmjuk och osäker kontakt med den Gud de tror på. Med sådana människor har jag alltid kunnat föra en dialog, trots att jag själv inte är troende. Men med dem som åberopar Gud som försvarsadvokat för sina värderingar är det svårare. Värderingar är mänskliga, de kan förvisso vara tolkningar av det någon upplever som det gudomliga i eller utanför oss, men de måste ändå stötas och blötas människor emellan, med argument och motargument.

Detta tänkte jag på i går morse när jag knegade hemåt på min cykel och ett lite kallare väder var på väg. Med regn.

Annonser

2 responses to “Att cykla hem med Rushdie i tankarna

  1. Bra analys av Satansverserna (inte minst ställd i relation till Muhammedteckningarna). Har du läst annat av Rushdie också?

  2. jimpan – nej dat har bara blivit den, men det är inte utan att jag blir lite sugen. Läser alldeles för sällan skönlitteratur nuförtiden, hinner liksom inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s