Dylan

Jag köpte Bob Dylans memoarer på bokrean. Ska bli spännande läsning. Han är som en samtida. Eller som en äldre brorsa. Eller kanske lite äldre än som en äldre brorsa, men ändå –

Hans texter är liksom en del av mig själv, de har vuxit in i mig och de är ungefär som födelsemärkena jag har, jag tycker varken det ena eller det andra om dem, jag bara har dem.

how does it feel
to be on your own
a complete unknown
with no direction home
just like a rollin’ stone

men som jag älskade de texterna en gång! Ett band uppkallade sig efter den låten. The Rolling Stones, bekant kanske till och med för dagens unga. Vi spelade Dylan och drack te eller rödvin, somliga rökte och spelade Dylan, ibland älskade man och spelade Dylan:

You’ve got a lotta nerve
to say you were my friend,
but when I was down and out
you stood there laughing

Han var min bakgrundsmusik. Man kunde spela honom när man var lycklig och man kunde spela honom när man var olycklig. Han är en av dem, utan vars texter mitt liv helt enkelt inte skulle ha varit som det har varit.

Lord take this badge out of me
I cannot use it any more.
That long black cloud is coming down,
I feel like I’m knocking on heavens door

Han är så mycket. Helt enkelt så mycket. Och han gör fortfarande låtar. Fast han är aningen äldre än en äldre brorsa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s