vår

Det porlar och sipprar och kväller och spirar och blommar och hunden blir som galen av alla färska doftståk och jätteskitig efter våra promenader. Det är med andra ord vår på gång. Porlandet sipprandet kvällandet spirandet och blommandet är nämligen sådant som våren brukar hålla på med.

Under en period var jag nere i en rätt så djup svacka. Den varade i flera år. Det var som om jag var utanför allt. Våren kom även då, år efter år, med sina ritualer. Den höll på med sitt. Den porlade sipprade kvällde spirade och blommade. Den höll på med sitt, men jag stod utanför och tittade på. Ingenting kvällde i mig, ingenting spirade eller blommade i mig.

Som väl är gick det över. Mycket, faktiskt,  tack vare en längre sjukskrivning. Ett knä gick riktigt åt helvete och jag var sjukskriven ett par månader. Under den tiden kände jag hur vändpunkten kom. Jag fick tid. Tid för att låta saker som växte i mig hinna utvecklas, mogna. Tid att hitta en ny livspartner, som jag efter snart sju år fortfarande lever med.

När våren sedan kom var det inte längre så att den bara höll på med sitt. Den bjöd in mig. Livsflödet tog vägen också via mig. Men jag vet något nu som jag inte visste tidigare, nämligen hur skört livet är, hur det alltid hänger på en tråd och hur lätt det är att tappa kontakten med det. Hur svårt det ibland kan vara att se ljuset i tunneln, och hur plötsligt och oförklarligt detta kan ändras.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s