ideologi vs pedagogik

Högern har ibland ett märkligt språkbruk. Det verkar som om man tror att bara man tillräckligt envetet och ofta upprepar vissa begrepp och fraser så kommer verkligheten så småningom att rätta sig efter det. Därför får vi exempelvis dagligen och ibland flera gånger om dagen höra att vi har fått ökad valfrihet och hur bra detta är. Så när vi sitter där med alla snarlika alternativ mellan elleverantörer, internetleverantörer, teleleverantörer eller pensionsleverantörer, så ska vi bara vara glad över att vi begåvats med denna underbara valfrihet! Och tvivlar vi, så upprepa fraserna tillräckligt ofta så blir de säkert sanningar till slut.

På Svenska Dagbladets ledarsida har man denna dag problem med begreppet frihet. Eller det har man inte, man menar att moderaterna har det, eftersom dessa i sitt senaste handlingsprogram framfört att frihet kan betyda än si, än så, beroende på vem som talar. Svenskans ledarskribent vet bättre, frihet är motsatsen till trygghet och därmed basta.

Det märkliga är att man inte i sammanhanget ens nämner det som högern annars brukar vara så intresserad av, nämligen pengar. För det är ju oftast pengar det handlar om! Höginkomsttagaren vill ha mindre skatt och ökade avgifter/bidrag, eftersom det ger mera pengar i kassan och därigenom mera frihet. För låginkomsttagaren är det tvärtom. En höjning av en avgift med säg trehundra kronor är kännbart för en låginkomsttagare, men en obetydlighet för höginkomsttagaren. Höjer man skatten med säg en halv procent, blir det inte så kännbart för låginkomsttagaren, men desto mera i reda pengar för höginkomsttagaren.

Att det sen finns en hel drös med drömmare, drönare och levnadskonstnärer för vilka frihet är något som inte har vare sig med trygghet eller pengar att göra, det ligger liksom helt utanför vad högern kan föreställa sig.

Så det är inte så konstigt att högerpolitiker så ofta talar om vilken svår pedagogisk uppgift de har! Det där är en annan fras som allt oftare poppar upp och den gör mig bekymrad. Inte bara det att den är förolämpande (motståndaren är dum i huvudet och allt handlar bara om att tillräckligt enkelt förklara för honom/henne varför han/hon har fel), utan än mer för att den påminner om hur gamla öststatspolitruker förde debatter. För dessa handlade det heller inte om att hitta och föra fram bra argument för sin ideologiska ståndpunkt, eftersom denna var den enda som överhuvudtaget fanns och fick finnas. Att få folk att bergripa detta var således inte en fråga om att föra en ideologisk debatt, utan bara om pedagogik. Det fanns som bekant läger i vilka oliktänkande kunde få några års intensivpedagogik, om ingenting annat hjälpte.

Frågan är om högern ens kommer att begripa det här! Det är en svår pedagogisk uppgift att förklara för dom där uppe varför dom där ner inte är intresserade av ökade samhällsklyftor.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s