Kvällspoesi

Gunnar Björling, ja. Han tränger sig pklötsligt på. Satt i sin helsingforslägenhet, som var en ombyggd bastu med utsikt över Brunnsparken, och skrev sina knepiga dikter. Den här tror jag fortfarande jag kommer ihåg utantill:

Det stora enklas dag skall komma.

Inga diamanter glindrar,

jords luft är diamanter nog.

Himmel eller helvet är i hjärtats fingertoppar

och pilgrimsfärd eller hugsvalelse är vara dagar

och på en trefalds bautasten över allt som vikit

är rest en liten sten, ingen ser dess hakar

men allt livet är den lilla stenens stora längtan.