svarta kaniner

Därute i det vita ser jag svarta kaniner springa. Fram och tillbaka, hoppar över varandra, uppenbarligen glada över nåt. Vad kan kaninerna vara så glada över, så här klockan fyra en vinternatt? Över snön? Hunden min är glad över snön. Nu syns det ju var man kissar. Jag är också glad över snön. Själen trivs inte så bra i sunkig våtmark. Den här stan är verkligen full av liv. Fiskar simmar genom den, gråhägrar har flugit genom den, grävlingar kan man se och igelkottar, och rådjur, ja till och med en varg en gång, eller var det en björn? För att inte tala om alla silverstjärtar, tvestjärtar och rödstjärtar. Och så finns det ju en massa människor också.

Annonser

4 responses to “svarta kaniner

  1. En hund är en god kamrat i ”naturupplevelser”, även om de sker i stan. Min hund dog för några år sedan, men när jag kan jobba mindre blir det en ny. Vi har äntligen fått snö som ligger, efter en mycket sydländsk vinter med regn. Jag tycker särskilt mycket om hur dikten ger vintern gestalt av rysk saga.

  2. Ex – jag har tjugo tjugofem minuters bussresa in till nästan, men nästan ännu snabbare för att komma till kanten av en nationalpark. Där finns det en massa trän, flera sjöar, gott om svamp då det är svampår och dessvärre även blåbär. Så att leva i en stockholmsförort är att vara närmre naturen än man kanske tror.

  3. Tack för kommentaren på min blogg! Jag kan hålla med dig i mycket av det du skriver (har skrivit ett litet svar på min blogg).Härlig beskrivning av naturen, har själv en liten borderterrier som också älskar snön!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s