Anna Perenna

Om Gud har skapat världen har han nog fixat till det så att vi aldrig nånsin ska kunna begripa den. Ungefär som Joyce, när han skrev sin sista bok, Finnegans wake. Den boken, hade han bestämt, ska fan i mig ingen litteraturprocessor kunna ge en fullständigt uttömmande analys av.

Kanske skulle man försöka läsa den en gång till. ”In the name of Annah the Allmaziful, the Everliving, the Bringer of Plurabilities, haloed be her eve, her singtime sung, unhemmed as it is uneven!

Anna Livia – så här långt kom jag i min s k förståelse. Livia vill föra tankarna till Rom, till historien (Livius), men också till river Liffey, som rinner genom Joyce’s eget Dublin. Anna vill också föra tankarna till romarna, närmare bestämt till deras  gudomlighet Anna Perenna, som var en flodgudinna (Amne perenne latens, Anna Perenna vocorgömd i den eviga floden, Anna Perenna jag heter, som det står att läsa i Ovidius Metamorfoser). Naturligtvis finns också en association till ordet ”liv” i namnet

Den levande gudomligheten, kvinnlig, the Bringer of Plurabilities, den skulle jag gärna åkalla då jag känner mig religiös. Men inte den logiskt begriplige Gud som ibland släpas fram på scenen för att stänga alla vägar ut mot det obegripliga.

För det är gåtan som håller mitt medvetande vid liv, gubevars!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s