Kunst det Fuge

Lyssnar på Bach, Kunst der Fuge, det var längesen. Detta musikstycke, som kanske är det största mästerverk som någonsin skrivits, har ett gripande slut. Det var nämligen så att Bach dog helt plötsligt, mitt i en takt: en stämma fortsätter några noter och slutar sen helt tvärt. Att dö med sådan musik i hjärnan kan ändå inte  vara en alltför dålig död.

De flesta anekdoter om hur gamla mästare dör får man nog ta med en nypa salt. Mozart lär inte alls ha kastats i en fattiggrav, så som skildras i Milos Formans film Amadeus. Därför är det kanske heller inte så sant att Bach ristade in notskriften till Kunst der Fuge på kopparplattor, för att han ville vara säker på att just den skulle bevaras till eftervärlden, men att sönerna sedan sålde kopparn för att få råd med pappas begravning. Någon utskrift  bevarades i alla fall, och med den det gripande slutet.

Fugan: stämmor som kör sina fullständigt egna race i perfekt samklang med varann och som sålunda bygger upp en harmonisk helhet. Det är vackert som en utopi. Och blev aldrig färdigt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s