många gudar

Polyteismen -alltså det skede i mänsklighetens andliga utveckling då vi trodde på många gudar och inte bara på en, är kanske underskattad. Har haft detta blogginlägg på gång rätt så länge nu, så jag får väl skriva det då.

De gamla grekiska gudarna hade visserligen superhumana gåvor, som att kasta åskviggar, åstadkomma förödelse eller välsignelse i naturen, men de var ändå mera mänskliga än någon sorts moraliska föredömen. De hade ett helt igenom mänskligt känsloliv och passionsdramer gudar och gudinnor emellan var lika vanliga som dramer mellan gudar och dödliga. Ont och gott var integrerade i denna värld.

Jag tror överhuvudtaget att gott och ont är delar av samma helhet. Det är när de var för sig gör sig självständiga, som de verkligen blir det onda.

När monoteismen segrade och svepte bort denna månggudavärld,. så fick vi en enda Gud, och Han, för naturligtvis var det en Han, var god. Men han hade knappt gjort entré förrän man för att få det att stämma var tvungen att införa djävulen, Den helt igenom Onde. Att djävulen dök upp så där och tillskrevs makt över människorna, var det inte för att monoteismen helt enkelt stämde för dåligt överens med hur vi  faktisk har det?

Jag skulle vilja ha tillbaka polyteismen. Den är lättare att förhålla sig till och den har en tendens att bygga upp myter omkring sig som är användbara för oss alla. Dessutom är den inte så kinkig, förefaller det, med huruvida den är en sagovärld eller inte. Nuförtiden har vi inte så mycket mycket monoteism, för kyrkorna blir inte så fulla. Polyteismen har däremot idag sin motsvarighet i dokusåporna. Tror alltså jag.

Annonser

3 responses to “många gudar

  1. Det där med dokusåporna var intressant… ligger nog nåt i det.Att vi lever med gott och ont omkring oss och i oss kan vi ju inte blunda för. Och den gamla grekiska mytologin var djupsinnig och hade ett psykologiskt djup.Det har våra myter också – om man vågar se det. Men många hakar upp sig på frågorna om skapelseberättelserna(finns två)är sanna eller ej.Och missar berättelsernas budskap fullständigt.Bibelns persongalleri är inte heller uppbyggt av helgonlika typer – ganska vanliga taffliga människor, ja rent av bedrägliga och grymma. Men levande och kämpande. Men ändå brukade i tjänst för Gud.Så även monoteismen kan erbjuda något av det du efterfrågar. Det är bara tråkigt att kristen tro är så insvept av konstruerade föreställningar folk har – för att inte tala om vad folk kan tro om kyrkan…

  2. Som så ofta, Kyrksystern hann före;-)Jag ansluter mig som undertecknare!

  3. Inlägget var slarvigt skrivet i nattens sena timme. Jag håller med om att berättelsernas budskap är viktigare än huruvida de är sanna eller ej och menar bestämt att religion handlar om tro; att alla försök att leda saker och ting i bevis blir fruktlösa inom detta område.Det som jag ofta funderat över är vad som hände då monoteismen svepte bort de tidigare polyteistiska religionerna i en stor del av världen. Det är som om då människorna började föreställa sig, tro på och dyrka det absolut goda, personifierat av Gud, så fick man det absolut onda, personifierat av djävulen, på köpet. Och en dualism, som sedan dess besvärat vårt sätt att se på världen och vår omgivning. Vi och dem, man och kvinna, andlighet och fysisk verksamhet, osv. En över- och underordning, som ofta gjort det föregivet goda till något riktigt ont!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s