Grannar

 

 

Själar finns nog.

Min är som en skrynklig korint

kvarglömd i köket hos en gammal dam

som för längesen slutat baka.

Jag tror nog inte på Gud.

Jag tror på den gamla damen.

Gamla damer är liksom lite mera påtagliga.

Jag tror hon har en hund

och jag tror hon har en massa saker i sina skåp.

Jag tror hon har sin lilla etta full med en massa lådor och skrin att

                                                               stoppa saker i.

Saker är liksom lite mera påtagliga än själar.

Jag vet att hon har varit väldigt varsam och noga med sina saker

 
men att hon redan börjat glömma var hon har dem

 
och att varje gång hon ska gå ut med hunden

 
tar det minst en timme för henne att hitta koppel, nycklar och

                                                                    bajspåsar.

 
Hon älskar hunden och hunden älskar henne.

Sålunda råder en grundstämning av kärlek i hennes hem

 
som ger alla hennes ting ett särskilt slags lyster.

 
Ett unket hem finns också.

 
Där ligger protokoll och matriklar i välordnade skrivbordslådor

 
och uniformsmössor är undanstoppade i garderoberna.

 
Den gamle mannen som bor där

 
måste man också tro på.

 
När han står och fumlar med rakhyveln

 
sitter den gamla damen och fumlar med sina hårnålar.

 
Det är få som ser hur vackert

 
hennes hår har blivit.

 
Det är som strömmande silver.

 Vissa dagar känner jag mig som en av dessa nålar

som är med och håller upp hennes komplicerade håruppsättning

men idag är jag bara en skrynklig korint

som får vara glad över att få vistas i en burk

i hennes kök.

Annonser

3 responses to “Grannar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s