Berättelser

För mig är världen fylld av berättelser. Bra och dåliga berättelser, långa och korta berättelser. En del är väl sanna eller åtminstone trovärdiga, andra är det uppenbarligen inte och en del är helt absurda. Jag kan läsa bushmännens skapelseberättelse med lika stor behållning – eller kanske t o m större – än Bibelns. Jag är i detta avseende en rätt så modern människa. För att tro på något kräver jag belagda fakta. Icke desto mindre älskar jag berättelser.

Ordet som blev kött – Gud, som genomlevde ett människoliv ända till det bittra slutet, Jesus som var såväl Gud som människa, är en berättelse som alltid haft en djupgående betydelse för mig. Men jag tror inte på den. I den meningen är jag inte religiös, inte kristen.

Är jag en new-age-typ som tar för mig av världsreligionernas smörgåsbord? Knappast. New age har alltid varit lite flummigt för mig. New age är något som nutidens företagare använder sig av för att hjärntvätta sina så kallade medarbetere.

Jag behöver helt enkelt inte tro på en berättelse, för att den ska göra djupt intryck på mig.

Ni vet väl varför det är vinter? Det är för att Hades, kungen över de döda, rövade bort fruktbarhetsgudinnan Demeters dotter Persefone, och gjorde henne till drottning i underjorden. Demeter sörjde så djupt över att ha förlorat sin dotter, att hon genast glömde sitt värv. Varför ingenting växte längre på jorden, för det var ju hon, fruktbarhetsgudinnan, som såg till allt det där. Allt blev kallt, dött och nedvissnat. Detta var ju ohållbart, så gudarna tvingade fram en kompromiss: halva året måste Persefone tillbringa med Hades, andra halvan fick hon återvända till jorden och mamma Demeter. Då blir Demeter så glad att hon kan utföra sitt värv igen, och det blir vår och sommar och det växer och frodas omkring oss. Men då Persefone måste återvända till underjorden, då vissnar det och blir kallt på jorden. Vinter.

En vacker berättelse. Vad spelar det för roll om man tror på den eller inte? Så är det också med Gud, som tar det tunga beslutet att bli människa och genomleva ett människoliv. Hur ska Han annars veta hur vi har det?

Helvetets första, andra,
tredje, fjärde krets,
sedan den femte, sjätte
och slutligen den sista.

Jag är hemma.
Låt mig vila ut,
somna, äntligen och hopkrökt,
också här finns du ju med.

skriver János Pilinszky. Jag vet inte om denne poet trodde på Jesus, men jag vet att han läst eller hört berättelsen och tagit den till sig.

Annonser

2 responses to “Berättelser

  1. Jag undrar vem János Pilinszky syftar på?”…också här finns du ju med.” Men det är kanske det som är diktens dike, där vi dödliga ska analyskräla.De berättelser eller myter som överlever tidens irrgångar har något att säga oss i brist på sanning men i kraft på mänsklighet. Berättelser som hävdar sanning, glöms. Tyvärr lever vissa fortfarande, dödliga de är.

  2. Jag har för mig att Pilinszky är/var bekännande kristen. Det är så längesen jag läste den här boken, som heter ”Krater”, men ett tag var den i min väska dagligen. Men du-et är egentligen inte kopplat till något och bara Pilinszky själv visste väl vem det var.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s