quia absurdum

Gud skapade allt det här som vi lever i och han gjorde väl så gott han kunde. Precis som vi alla inte är mer än människor, så är ju Gud inte mer än Gud. Jag har på något konstigt sätt alltid förhållit mig till Gud, fast jag aldrig trott på Honom. Se där till exempel: jag tror inte på Honom och ändå skriver jag Honom med stor bokstav.

Att med hjälp av logiken bevisa Guds existens är ju aningen utsiktslöst. Credo quia absurdum, jag tror därför att det är absurt, skrev redan nån gammal kyrkofar, Tertullianus tror jag det var. Ändå försökte man hela medeltiden igenom bevisa Guds existens genom logiken. Har aldrig gillat det, ska man tro så får man väl våga tro utan att hänga upp sin tro på logiken och kräva bevis för något som inte kan bevisas. Gud, om Han nu finns, skulle säkert bli förolämpad om ingen vågade tro på Honom utan att först ha inbillat sig att det finns tvärsäkra logiska bevis på att Han finns.

Anden är en and som landar å en sjö, det är vackert, det är här och nu, det formar ett V-tecken över sjön, jag ser och känner mig både andlig och ändlig.

När jag var ung tyckte jag att världen skulle vara begiplig, och så ägnade jag mig åt alla möjliga religioner, läste teologer och strukturalister och marxister, men det enda jag kom fram till var att den är inte begriplig. Den är fullständigt obegriplig.

Men så var det poeterna, som alltid grejar till det med språket på ett och annat sätt så man kan se saker och ting i ett nytt ljus. Gunnar Björling t ex. Att leva är inte att begripa, det är att gripa, skrev han. På ett ungefär. Han satt i sin gamla ombyggda bastu i Helsingfors och tittade ut över Brunnsparken. Och skrev dikter.

Dikterna ställer orden upp och ner och parar ihop dem på så oväntade sätt att den som läser dem kommer ihåg vad det innebär att häpna. Dikterna försöker tala om för oss att världen är inte logisk. Den är tertullianisk. Jag tror på dem, därför att de är så tokiga.

Därför skriver jag Han med stor bokstav. Han var väl en poet, som gjorde så gott han kunde. Och vi lever i Hans poem. Eller Hennes, för Han kan ju lika gärna ha varit en Hon, väl? Vi går omkring bland Hans/Hennes bokstäver och det är svårt att se dem, men då en and landar på en sjö, så ser vi i alla fall ett V.

Mycket mer blir det nog inte.

Annonser

4 responses to “quia absurdum

  1. Att du får så få kommentarer på vissa av dina inlägg beror på att de, inläggen alltså, är så förbannat bra. Så skriv strunt – om du nu vill tjattra men kommentator vill säga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s