a-kassan – än en gång…

Det mest underliga med alliansens planer på höjda avgifter till arbetslöshetsförsäkringen är att det kommer så totalt överraskande. Visste ingen om att det var bland annat genom denna höjning som jobbavdraget skulle finansieras? Jag kan inte minnas att jag någon gång under valrörelsen hörde någon nämna ett ord om detta. Är det underligt om vänstern förlorar valet när de uppenbarligen sovit sig igenom en hel valrörelse och missat en sådan uppenbar chans att pressa alliansen på hur de ska finansiera sitt jobbavdrag?

Nu är det ju inte bara en fråga om finansiering. Att låta arbetslöshetsförsäkringen bli självgående har ju också ett politiskt syfte. När aftonbladet igår ställde frågan hur många som tänkte gå ur facken om avgiften till a-kassan höjs, svarade över 40 % att de tänkte göra det. På ledarplats i dagens SvD är man också tydlig: jobbar man i en bransch där a-kasseavgiften blir orimligt hög kan man ju alltid byta jobb. Man kan också se till att vara återhållsam i sina löneanspråk, så att fler kanske kan få behålla jobben.

Det handlar alltså om att styra folk dit man vill ha dem och att få ner lönerna där man tycker de bör vara lägre. Och att bryta udden av det eventuella fackliga motståndet mot detta.

Facken må vara tungrodda kolosser som rymmer nästan lika många skandalombudsmän som regeringen rymmer skandalministrar. Jag själv har varit med i facket i många år och jag tänker nog fortsätta med det, eftersom jag är en sådan där gammaldags solidarisk typ. Men facket får nog se till att själva göra något för att behålla sina medlemmar. Fanns det verkligen ingen tjänsteman någonstans i exempelvis LO, som synade alliansens budgetförslag och som kunde gå ut i valrörelsen och kräva beseked vad det konkret skulle innebära?

Jag har själv ringt och bett facket om hjälp en enda gång. En chef hade ett förslag som jag och några andra berörda motarbetade, helt enkelt för att det var heltokigt. Vi fick också vår vilja igenom eftersom chefens chef lyssnade på oss. För detta straffades vi genom minimala löneökningar året därpå. Då jag ringde mina chefer för att få någon motivering till detta, eftersom lönesättning faktiskt måste följa vissa regler, fick jag inget ordentligt svar.

När jag då ringde facket, fick jag till svar att ”arbetsgivaren säkert hade rimliga skäl för sin lönesättning”. Ett svar som gjorde mig så urbota förbannad så jag för första gången tänkte att nu är det dags att lägga denna uppenbarligen obsoleta solidaritet på båten och gå ur facket.

Chefen är numera borta och förslaget har skrotats för gott. Den dåliga löneökningen fick jag kompensation för året därpå. Men det var inte fackets förtjänst.

Om facken vill behålla sina medlemmar får de se till att företräda dem på ett bättre sätt än så.

Annonser

One response to “a-kassan – än en gång…

  1. Ja, facket kanske inte alltid fungerar som man vill eller behöver. har funderat på att gå ur facket – och med dessa höjningar känns det ännu mera angeläget. Att betala ca 800:-/månad för fack och akassa e inte rimligt =(

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s