levande dikt

They might not need me – yet they might –
I’ll let my Heart  be just in sight –
A smile so small as mine might be
Precisely their necessity –

Har gått ett par dar och tänkt på Emily Dickinson. Hon skickade som ung några dikter till den tidens mest inflytelserika kritiker och frågade: lever de här dikterna? Hon fick till svar att det nog var bra dikter i och för sig men att de nog helst borde förvaras i byrålådan. Så det gjorde hon. Sista dikten i min tjocka pocket har numret 1775. Ovanstående lilla dikt är nummer 1391.  I stort sett alla hittade i byrålådorna efter hennes död 1886.

Emily Dickinson lär inte ha lämnat sitt barndomshem under hela sitt liv. Och nog lever hennes dikter. Inte mycket som skrevs på artonhundratalet som visat sig så livskraftigt.

Levde hon själv? Det har spekulerats mycket kring hennes liv och leverne, men man vet nog inte så mycket om det. Som så ofta är fallet med människan bakom texten.

Annonser

2 responses to “levande dikt

  1. ”Never laugh at anyones dreams”, har jag fått lära mig. Tänker på det när jag läser om kritikerna.

  2. Många kvinnor har skrivit stor litteratur utan att ha levt så mycket i den stora världen. Edith Södergran är en. Vi har väl en förmåga att just nu överskatta allt brus där ute. Min bästa värld är min trädgård och min egen fantasi. Men det är inte riktigt ok idag, att tänka så. Jag tror att Emilys liv finns i hennes dikter. Så rikt var det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s