En massa vatten

För att fortsätta temat barnböcker man först som vuxen fattar hur bra de var, så kommer jag i natt att tänka på mumintrollet. Känner mig mer och mer som muminpappan. Borde skaffa mig en sån där fin hatt. I ”Det osynliga barnet” har han en replik som blivit min favoritmuminreplik. Det stackars barnet har fått all den kärlek hon behövde för att bli synligt igen och i slutet av boken kommer alla av någon anledning fram till havet. Och då börjar barnet gråta och muminmamman frågar henne varför hon gråter och då säger hon att havet – det är så stort!. När så pappan frågar mamman varför barnet gråter och mamman svarar att hon tycker att havet är så stort, då kommer den, den där repliken:

– Jaaa… det är ju en massa vatten…

Jag har inte läst så många muminböcker, mest sett dem på film, de där serierna började gå på teve då min son var två år gammal, minns att han var livrädd för Mårran som fick allt att frysa till is och som väste sitt  ”jag kommer tillbaaaka!” – han var livrädd men var tvungen att se det om och om igen, alltid sittande i någons knä.

Dessa fascinerande gåtfulla varelser. Hattifnattarna. Som dyrkade en gammal barometer och blev rasande då hemulen stal den ifrån dem. En tidig barndomsupplevelse var när jag med mina föräldrar bilade genom Frankrike, vi kom förbi en sån där kyrkogård från något av världskrigen, rader av vita kors, nästan hur många som helst såg det ut som, och hattifnattarna påminde om dem.

Ett minne från ungefär den tiden är byggandet av Berlinmuren. Måste vara mitt första minnne från någon nyhetsutsänding på teve. Först var det taggtråd, sedan började man bygga själva muren. Det kändes som den på nåt sätt hamnade mitt i mig själv. Hade länge stora problem med kontakterna mellan min östra och västra sida.

Och sen plötsligt revs den. Och det verkade hur lätt som helst. När den fanns var det som om den alltid funnits och alltid skulle finnas. Nu när den rivits är det som om den aldrig funnits. Fast i en hälsokostaffär nån stans i utlandet sålde de faktiskt något som hette ”Berlin Wall”, pulvriserad berlinmur, som man kunde äta om man ville ha ångest. Vad man nu skulle med det till…

Mellan pappan och det överväldigade barnet finns en tidrymd som väl är ungefär lika lång som Berlinmurens livslängd. Det är ju en massa timmar. En massa sekunder.

Annonser

6 responses to “En massa vatten

  1. Jag gillar din barnboksinlägg. Snygg jämförelse med korsen och hattifnattarna!

  2. Tove Jansson skrev inte bara för barn, utan lika mycket för vuxna. Det finns många nivåer i böckerna. Min favorit är Pappan och havet. En pappa går i en trädgård en augustimorgon och känner sig onödig…bara en sån sak.

  3. =) med handen på hjärtat så vet jag int eexakt hur det ligger till men jag vet att visa myroro måst eflytta ut ut stacken för att starta ny akolonier , det är nåt sånt men jag vet att det bara en 1 dag om året som de bli så det febrila i sin aktivitet, även de små vanliga yrar idag , de utan vingar :)vi få nog läsa på lite känner jag =)

  4. ja. på ett ungefär är det jo sant :-)) och du blev min kommentar 500 dessutom

  5. JA TÄNKT att de klarade det heheh , ja jag tycker oxå att de se lustig aut 🙂 och föresten så håller just nu på att odla en spindel på balkongen =) så kul att se han växa , bruk ag ehan lit ekäk då o då med, sånt som katten jagat här hemma, små flygande saker =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s