Detta med kyrkan

Måste också skriva lite om mitt förhållande till svenska kyrkan. Som så många går ur. Jag är kvar. Jag betalar min kyrkoskatt och gick till och med och röstade i senaste kyrkovalet. På samma parti som jag röstade i riksdagsvalet. Det fanns ju en massa partier som jag inte alls kände till vad de stod för. Kändes lite som internangelägenheter.

Våran prost var högröd i ansiktet, hade stubbigt hår och jättestora polisonger. Fast jag är inte helt säker. Han kanske inte hade så stora polisonger. Det är kanske sådant som jag sett på teve och sedan omedvetet lagt till minnesbilden.

Av någon anledning minns jag hans namnteckning väldigt väl. Man gick ju på den tiden till pastorexpeditionen för att få personbevis och det måste jag gjort när jag inte var barn längre och han fortfarande var i tjänst eftersom jag minns det så väl. Han skrev e:na, som både hans för- och efternamn började på, med ett rakt streck snabbt draget på tvären, sedan en lång och  eftertrycklig paus, och sen kom resten av namnet.

Jag tyckte han såg respektingivande ut. Så där som vissa vuxna gjorde. Skomakaren såg också så där speciell och respektingivande ut. Idoff hette han. Han var invalid. körde omkring på byn i nån sorts kärra som pumpades framåt med handen med hjälp av en stång på sidan. Det luktade starkt av läder när man kom dit med syrrans skor, som behövde en halvsulning och allt vad det hette.

Också blomsterhandlaren såg väldigt  respektingivande ut. Per Blomma hette han. Väldigt burdus. Var nästan lite rädd för honom. Och så var det sirlige Gerhard som hade skoaffären, rekorderlige Börje Monark som hade cykelaffären och så han i färgaffären, som alltid sa: jaha, vafåddelovåvaraidadå? Alltid. Så när kompisen och jag skulle in och handla en gång, så gick vi hela vägen och härmade honom. Och när vi väl kom in och han frågade ”jaha, vafåddelovåvaraidadå”, så bara brast det för oss, vi började gapskratta och sprang därifrån.

Men kyrkan ja. Den låg mitt emot första skolan jag gick på. Som naturligtvis därför hette kyrkskolan. Dit gick man på höstterminsavslutningen och skrålade ”bereeeden väääg för herraaaan” och alla dom där goa bitarna som man inte begrep ett dyft vad de handlade om. ”Trygga räkan” och dom. På vårterminsavslutningen var det ju ”Den blomstertid nu kommer”.  Med lust. Och fägring. Stor.

När jag skulle konfirmeras så ville jag inte det. Kanske inte för att jag saknade religiöst allvar utan kanske mer för att jag hade just detsamma. Alla sa nämligen att orsaken till att de skulle konfirmera sig var att de skulle få en klocka. Så då bestämde jag mig för att jag minsann kunde klara mig utan klocka här i livet. Har jag nästan gjort också. Jag är en av dem som nästan vrider nacken ur led för att få syn på nån offentlig klocka i närheten

Efter det hade jag nästan inget att göra med svenska kyrkan förrän min mor skulle begravas. Min mor var hedning. Hon trodde på i storet sett allt utom på Jesus kristus. De Jehovas Vittnen som knackade dörr hade inte mycket att hämta hos min mor. Men hon tyckte frälsningsarmén sjöng så grannt.

När hon så begravdes och hela den där ritualen lästes upp, så kändes det så väldigt fel. Jag trodde inte på det där, hon trodde ju inte på det där. Samma sak när min far begravdes ett halvår senare.

Vi behöver ritualerna men vi tror inte på innehållet i alla de trosbekännelser och böner vi genom åren fått haspla ur oss. Det tror jag är kyrkans stora problem idag. Egentligen tror jag aldrig svenska folket blev riktigt kristnat. Religiösa har vi nog varit så det ryker ur öronen på oss. Men vi har trott lite som vi vill och haft våra egna varianter och när inte längre husförhör och katekeser höll oss på mattan så blommade det där ut för fullt. Och så gick våra själar förlorade för kyrkan i takt med våra skattepengar.

Jag har ibland funderat över om vi kunde ha en kyrka som inte är kristen. En konfessionslös kyrka. En kyrka som väl rymmer de kristna, men också alla andra som går där med sina hemmasnickrade varianter av Hare Krishna eller vad det nu kan vara.

Hursomhelst så betalar jag min kyrkoskatt och hoppas den går till vällovliga ändamål.

Annonser

3 responses to “Detta med kyrkan

  1. Det är ju ganska högt i tak i kyrkan. Man måste inte förstå och tro mer än man faktiskt gör.Men kyrkan har sin tro. Och jag tror att det kan bli lite svårt att kombinera med vissa andra föreställningar.Ibland tror jag att folk har svårt att tro för att dom tror att dom måste tro på nåt som dom tror är kristen tro…Hängde du med där? Tycker ibland att jag hamnar i att övertyga folk om att kristen tro inte är det ena eller det andra.Skulle kristen tro vara vad många tror att det är – skulle inte jag heller vilja vara kristen. Om Gud vore som en del säger skulle jag oxå vägra tro på honom…Annars en härlig skildring av byliv. Det där är också något av min barndom…

  2. Jag tror att SK problem idag är att man försöker avdramatisera allt och göra det plysh-vänligt, när folk faktiskt längtar till mystiken…

  3. Kyrksyster – kyrkan får väl fortsätta vara det den är då. Problemet med våra kyrkoskattepengar är ju att de är kopplade till medlemskapet i en kyrka som vilar på en tro som kanske inte så många är beredda att dela idag. När jag av och till funderat över att gå ur kyrkan är det väl inte för att jag inte unnat den mina pengar, utan för att jag faktiskt inte är kristen.Sarabu – ja det ligger något idet! Senast jag var i kyrkan var på en midnattsmässa härompåsken. Blev jättebesviken. En leende präst gick och stänkte vatten på oss och så sjöng vi visor. Kändes lite som på dagis.Kanske är mystik och religion väsensskilda. Mystiken är frågor, förundran och tillfälligt uppenbarade sanningar. Religonen är svar, förklaringar och eviga sanningar. Mystiken kanske trivs bättre framför en sjö än i en kyrka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s