Att simma

är så svårt! När jag var yngre kunde jag väl sprattla mig fram en fem tio meter, sen var det kört. Att flyta var något som redan min pappa försökte lära mig, ”det är hur lätt som helst, bara att lägga sig så här” – och så flöt han. När jag försökte detsamma sjönk jag som en sten. Försökte sedermera övertyga omgivningen att jag tyvärr var annorlunda skapt än andra, jag hade helt enkelt ingen fiskblåsa, därför kunde jag inte flyta. Och inte simma. Kan helt enkelt inte. Har inte de nödvändiga fysiologiska egenskaperna.

Det är min nuvarande sambos förtjänst att jag lite grand lärt mig umgås med vatten. Hon verkar ha varit en fisk i något tidigare liv, är helt tokig i vatten. Och jag simmar faktiskt rätt så bra nu, fast hon skrattar åt mig när jag efter att ha varit på djupt vatten måste simma så långt in att magen skrapar mot sanden för att vara säker på att jag kan sätta ner fötterna. Måste helt enkelt veta att jag har ett golv att stå på.

Att flyta har jag också lärt mig. Det är ungefär som när man ligger i tandläkarstolen och tandläkaren sänker ryggstödet, man håller upp nacken och liksom kämpar emot. Gillar liksom inte läget riktigt. När jag väl vågade låta nacken slappna av och låta även den vila mot vattnet, så var det inte längre några problem, jag flöt som en kork. Och det var ju precis som farsan sa: det var skitlätt!

Nu simmar jag rätt så långt ut på djupt vatten, jag vet att jag inte bottnar och det är spännande. Mitt närmaste mål är att ute på djupt vatten stanna upp, trampa vatten eller flyta eller bara på nåt sätt vara där, fast det inte finns nåt golv att stå på. När jag klarar det, så har jag verkligen kommit långt, då tror jag att jag kan simma hur långt som helst. För det handlar ju om rädslor och om tillit. Och om kärlek. L’amor che muove ‘l sol e l’altre stelle…

Annonser

2 responses to “Att simma

  1. Det är väl lite det där med förmågan att kunna släppa all kontroll och bli ett med vattnet. Har själv svårigheter med det så jag förstår vad du menar.

  2. Hej.. Svarar dig här…Klart jau e skåning.. Helsingborg.. fast nu är jag i exil..Kasebana.. Rullebör.. pogepövling.. Nu fick jag en idé om att blogga om dialekter.. /Pys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s